Aftonbladet – 23 maj 1870, sida 2

skrifva sin tillvaro i vårt ansigte och i våra hahdlingar ? I Fabian kände sig smått slagen, Han hade icke varit beredd på, att hon skulle så klart blicka in i hans tankegång. Förlåt, min fru; sade han, Jag visste ej, att ni skulle upptaga mina ord så. Vill ni härmed säga, att jag missförstått er mening? Hon log stilla: och utan minstå gg af förnärmelse, Fabian kände en ögonblicklig böjelse att medgifva missförståndet; men denna böjelse förgick lika fort som den kommit, och han svarade: uppriktigt: Nej; jag das verkligen tillstå, att ni bedömt min tankegång riktigt. Jag är sträf i min uppfattning. Kanske för. mycket: Men verlden. har nu en gång refflat glasögonen åt mig, så att jag har svårt att finnå annat än ojemnheter. Den oro, som jag såg i er blick i morse, hår förföljt mig hela ee och när jag mu kom igen och såg er helt lugnt sitta och läsa, så ... Så tänkte ni, att den der oron inte alls varit värd att minnas. . Ungefär det. Jag är förtrogen med det ynkliga och svaga i menskligheten, är van vid att återfinna det öfverallt, hvarföre då inte äfven hos er. Det skall ni nog också tyvärr komma att göra många gånger, fast ni misstagit er i afton. Det storartade och starka blef inte pulsådern i menskligheten. Pulsådern! Jaså, ni tror, att naturen skulle hafva anbragt en moralisk bestämd sådan hos oss — ett slags gemensam norm eller källsprång för. våra handlingar, känslor och tankar ? 3 Derom är jag öfvertygad. All materie genomströmmas ju af lagar. Det själiska slementet fick också sin, som: aldrig skall kunga fullkömligt underiryckas. )