Aftonbladet – 21 maj 1870, sida 3

herrligt väder. BEAR SOTAREEERA DANMHAREK Man har här ried mycken spänning motsett utgången af den parlamentariska strider angående förstärkningsmanskapets och reservens vapenöfningar. Folkethinget har, ledt af sit vanliga benägenhet för sparsamhet : fråga om försvatsväsendet, vägrat anslag till dessa öfningar. Såsom skäl för denna vägran har blifvit anfördt, att förstärkningsmanskapet och reserven, såsom bestående at män af en mera mogen ålder, mindre vore i behof af exercis. Regeringen deremot har tör principens skull icke velat gå in på några undantag och afprutningar i fråga om de öfningar, genom hviika de värnepligtige skola göras skickliga till landets försvar, och häruti har hon haft landstinget på sin sida. Genom denna strid antog frågan om en ministerkris plötsligen en helt annan karakter. Hittills hade endast varit fråga om att ministören Frijs efter riksdagens slut skulle draga sig tillbaka. Nu deremot förklarade sig denna ministere genast ämna afgå såvida ifrågavarande anslag icke beviljades. Alla de nationalliberala tidningarne hafva i denna fråga stått på regeringens sida. De hafva framnhållit; att det skulle vara mindre välbetänkt af venstern inom folkethinget att, då det icke gäler någon stor politisk fråga, medverka till framkallandet at en kris, hvilkens töljder äro oberäkneliga, och detta endast för att få en andel i makten, som i aila fall blifver ganska problematisk, då venstern endast utgör en rbinoritet inom thinget och endast genom en koalition med sina principiella motståndare kan hoppas att vinna något irflytande vid bildandet af den nya ministåren. Folkets Avis anmärker, att intet parti inom folkethinget är mäktigt nog för att bilda en regering, att icke en gång en förening af de begge grupperna at bondevänner skulle vara i stånd dertill, men att detta thing inoesluter tiliräckligt mycken orolig äregirighet, som önskar begagna tilifället för att gripa efter makten. Hejmdal yttrar, att det under Danmarks hotade ställning skuile vara en stor olycka, om man icke med all kraft och ihärdigbet arbetade för att göra sig duglig till landets försvar, och att det åter skulle vara en inkonseqvens att begagna denna fråga till att störta ministeren och sedan bilda en ministere som i försvarsfrågan fullföljde samma syfte. . Yfinanslagens slutliga behandling i. folkethinget egde rum den 18 och 19. Folkets Avis och Berlingske Tidende meddela några underrättelser om förhandlingarne förstoämrida dag. Majoritetens inom utskottet referent, Scavenius, uttalade sig för, minoritetens referent, Berg, emot regeringens förslag, Den förre framhöll, att landsthinget icke iförevarande fråga sökt en konflikt, utan endast velat understödja regeringen; derjemte uttalade han en bestämd tillit till dem nuvarande regeringen både i yttre och inre angelägenheter och varnade mot att bringa ministeören till att ingifva sin afskedsansökan genom att rösta mot densamma. Den senare tillstyrkte ett uppträdande mot ministeren, oaktadt han i flera riktningar, isynnerhet hvad den yttre politiken angår, hyste ett obetingadt förtroende till regeringen. Demokratien borde, sade han, icke vika tillbaka för den strid, som här erbjödes henne; och var det verkligen sannt hvad man sagt, att det är en illusion att folkethingets majoritet kan utöfva något inflytande i fråga om bildandet af en regering, så borde demokratien nu visa, att det är tid att denna illusion upphör. A. Hage ville helst behålla den nuvarande ministeren, men han kunde likväl icke rösta för inkallandet af 7:de årets manskap, emedan han var en motståndare till det stora härväsendet och icke ville gå längre i denna denna riktning än härlagen bestämdt föreskref. Konseljpresidenten afgaf den förklaring, att han efter en till visshet gränsande sannolikhet för sin del skulle komma att afgå efter sessionens slut, äfven om thingets omröstning utföll till ministörens fördel. Hvad ministeren i dess helhet angick, hade den önskat leda arbetena under denna session till slut, men var beredd att afgå på thingets första vink. Af detta svar framgår, som det vill synas, icke rätt tydligt, huruvida det var hela ministören eller endast grefve Frijs som skolat komma att afgå, i fall regeringen segrat vid omröstningen. Men detta torde blifva klart, så snart man får närmare underrättelser om hvad som föreföll under följande dags sammanträde. : Från Slesvig. berättas, att privatläraren Jensen icke endast blifvit skild från sin lärareplats i Hinderup, utan äfven underrättad om, att han icke vidard utan regeringens särskilda tillåtelse får anställas vare sig som offentlig eller privat lärare — allt detta blott: