Aftonbladet – 21 maj 1870, sida 3

rösloga att fördela tnellan försåkringstagarne öc tieegariie: Hvad lifräntorna beträffar, så kom ma 64,000 af 103,000 på Fartily Endowment bolaget, som var fullt vederhäftigt för beloppe Verkan deraf, att 80,000 af de 160,000 lades p försäkringstagarne, blefve den, att beloppet a hvarje police nedsattes med 5 procent — d. v..s att för hvarje 100 skulle, när det blifvit ett for äripgsanspråk (såsom vid dödsfall o. 8. v.) 95: betalas. Men somlige af police-innehafvarne had saniiolikt försäkrat sig annorstädes; och andre tor de måhända ickö vara belägna att fortsätta i de rekonstruerade bolaget, och för att förökömma de: härigenom förorsakade rubbningen i kalkylen, ha en reserv bildats genom att uppskjuta betalninge: af 10 procent. Alltså skulle hvarje police, son blifvit en fordran, erhålla 85 procent betalning önast och de felande 10 procent, i den mån re önstriktionsplanen gjörde sin verkan. Fråga ba blifvit framställd, hvarföre Joen söt j äro mel än sex år gamla, skulle undantagas från detta vp skof med betalningen (Hör, hör!) Svaret vore hel enkelt detta: dessa policer godtgjorde sig sjelfva och det låg i bolagets intresse att bibehålla den sådana de voro; det skulle verkligen ej vara klok att behandla dem på annat satt (Hör, bör!) Till dem som försäkrat sig på annat håll, var det fö reslaget att betala ett öfverlåtelsepris för deras policen underkastadt samma afdrag som det, -hvilet vid lif bibehållna policer voro underkastade. hvilket öfverlåtelsepris skulle uppgå till mer än den dividend, de sannolikt skulle bekomma ur fögösan. Af hela försäktingsänsvaret å8,375,000 einnade det framställda förslaget utvägar för 8,207,000 , hvilket icke var någon småsak (Hör, hör!) Talaren uppmanade police-innehafvarne att betänka sig, innan de kastade sig in i en rättegång, hvars svåra följder de måhända icke voro i stånd att fullt uppskatta. Ett ypperligare fält för liqvidatoriska inkomstskördar dÅ Ibertbolaget var det omöjligt att tänka sig. Två liqvidatorer hade blifvit anlitade, och redan hade bortåt tolf eller femton advokatfirmor erhållit arvoden, och det skulle bli deras åliggande att granska hvarje förekommande fall; man kan lätt tänka sig hvad allt detta skulie kösta. BScdar gaken väl kommit till kanslersdomstolen, blefve det den gariia Elstorien om apan och kattorna. Det fanns blott en enda ost, och ju mer apan åt, desto mindre blef det qvar åt de stackars kattorna (Skratt.) Till slut försäkrade ordföranden de församlade, att han icke hade något annat personligt intresse, vare sig direkt eller indirekt, i denna sak än att vara dem till nytta. Personer kunde finnas, som skulle säga dem, att kalkylerna voro för låga och otillförlitliga. Detta var ligvidators-åsigten i saken. Han kunde endast säga dem, att dessa kalkyler lade blifvit uppgjorda på det mest omsorgsfulla sätt; komiten hade inga sjelfviska afsigter eller förut-. fattade meningar, och man hade intet skäl att misstro benne: De kunde finnas, som skulle inala dem att detta är ett förslag till aktieegarnes romma. Man hade sagt honom att så var förnållandet, men han kunde försäkra dem att det cke fanns någon grund för ett dylikt påstående. Komitens största svårighet hade jist varit aktie:garne som päåstodo, att de genom rekonstruktionen skulle komma att få betala mera, än om de äte saken ha sin gång inför kanslersdomstolen. Komiten önskade icke utöfva något inflytande på le försäkrades beslut i detta fall på annat sätt än senojm att tipplysä deras omdöme och bedja dem ned omtanke och urskilning fatta sitt beslilt. Hon pad dem ej att antaga någonting, att taga någUning för gifvet, att tro någonting annat än hvad leras eget sunda förstånd kunde säga dem vara dokt och rätt att göra. (Hör, hör!) Huru deas beslut än måtte utfalla, tviflade han ej ippå, att det skulle grunda sig på solida skäl, och komiten för sin del skulle med tillförigt veta med sig sjelf att hon efter bästa förmåga ar spelat den barmbhertiga såmaritens roll med frig önskan och träget bemödatide ätt beskydda och sörja för enkans och den faderlöses intressen, ör att undandraga dem de följder, med hvilka lenna oerhörda olycka hotar dem. (Starka bifallsop.) Police-ionehafvarne skulle dessutom genom tt samtycka till detta förslag endast befrämja sitt get bästa och på samma gåvg förskona ett hedradt amn från att råka i vanrykte. (Hör, hör!) Han ille tillägga, att 2.000 inbetalningar, representeande mellan 600,000 och 700,000 , redan influit för verkställande af planen, hvilken han hopades skulle enhälligt biträdas. Han slutade med utt föreslå följande resolution: Att police-inneiafvarne godkänna och antaga den rekonstruktionsplan, som blifvit utarbetad af komiten af försäkingshafvare, lifräntetagare och aktieegare i liförsäkringsbolaget Albert och nu understälts nötet med förbehåll af sådana ändringar, som cunna befinnas lämpliga och erhålla stadfästelse af canslersdomstolen. ; : pers Härefter vidtog en diskussion, deri åtskiliga talare framställde en och annan anmärkning vid det nu framställda förslaget eller vetänklighet vid. möjligheten af dess genomörande, men hvaraf dock resultatet blef, att, sedan dessa af ordföranden och några andra edamöter af komiten besvarats, mötet envälligt antog de ofvanstående resolutionerna. På derefter framstäld fråga om äfven de närvarande för sin del instämde i det i Loölon fattade beslutet, besvarades detta af de värvarande med allmänt ja. Hr Andersson ramhöll derefter huru det oväntadt lyckliga esultat, hvartill man nu kommit, knappast kulle ha erhållits, om ej de svenska policenonehafvarne i denna brydsamma angelägenhet ätt röna det kraftigaste understöd såväl af h. xc. utrikes statsministern grefve Wachtmeister ch kabinettssekreteraren, baron Beck-Friis, som isynnerhet genom tjenstförrättande genealkonsuln i London hr Henry Tottie, hvilka unier hela denna tid med oförtröttadt nit och udrig svikande välvilja tillgodosett våra inressen och satt oss i tillfälle att såvidt möjigt varit bevaka dem. Och uttalade möet enhälligt för allt detta bistånd sin vördamma och uppriktiga erkänsla, samt upplrog åt hr Andersson att deråt gifva uttryck. Från prof. Andersson ha vi emottagit fölande meddelande: Med dagens post har jag. haft äran från r Henry Tottie i London mottaga underrätelse derom, att han gått i författning om ipprättandet af en Handling för bevakandet ut samtlige svenske försäkringstagares i Alert rätt till ersättning af värdet af deras olicer och att en sådan handling blifvit delifven. utredningsmännen i sagde bolag såväl om utredniogsmannenför the Medical Geeral Invalid Society, af hvilken bandling hr Fottie godhetsfullt tillställt mig en afskrift, — detta har jag ansett mig till härvarande; säkringstagares betryggande skyndsamligen öra meddela. . KERO SEKO EES NORGE.