fåterställas i sitt förra skick. Det är då ar ledning hoppas att drätselnämnden, såvid den icke är allmäktig i Hufvudstaden oc dess åtgärder från allt åtal fredade, skall: stadsfallmäktige blifva förständigad att ofö! töfvadt draga försorg om att den vackr platsen återfår sin vacka prydnad, kanaler — Ålbertbolaget. Enligt löfte meddel vi här en utförligare redogörelse för de möte, hvartill professor Ånderssot hade in bjudit härvarande försäkringsinnehafvare nämnde bolag, i ändamål att öfverlägga oc besluta öm det förslag till bolagets ombild ning, som inkommit från den till detta än Idamål tillsatta komitön i London. Hr A Iredogjorde dervid först för de senast vid Itagna åtgärderna i denna fråga, samt med: I delade följande utdrag ur förhandlingarn Tvid mötet i London: I. Ett mycket talrikt besökt möte af försäkrings I tagare i Albert-bolaget hölls i Londons City, i Ho tel Terminus vid Cannon-street, den 28 sistl. April för att granska den plan till bolagets återupprät tande, söm blifvit uppgjord af en för detta ända I mål utsedd komite af försäkringsinnehafvare, lif räntetagare och aktieegare; komittas ordförande r James Thomson, intog ordförandestolen. Icke mindre än omkring 800 försäkringstagare hade in funnit sig. Sedan sekreteraren, hr David Forrest, uppläst tillkännagifvandet om mötet, inledde ordföranden diskussionen, yttrande, attSpoliceinnehafvarnetblif: vit inbjudne för att tillsammans rådgöra i ett ärne, i hvilket de alla voro djupt intresserade. Ett för. säkringsbolags skepp5brott och isynnerhet ett sådant bolags, som gör så omfattande och vidsträckta affärer som Albert-bolaget, hvilket har ett antal försäkringstagare af omkring 25,000, spridda i åtskilliga delar af England, Skottland och Irland, i Preussen, Sverige, Belgien och i Englands alla ostindiska besittningar, representerande försäkringar, uppgåcäde till mellan 8 och 9,000,000 , var nästan en nationel, han kunde gerna säga, en internationel olycka. Det var helt naturligt, att de skulle vara förbittrade öfver de män, genom hvilka deras förlust hade uppstått, och att de skulle söka till sin egen förmån återbekomma hvad som lämpligen och lagligen kunde fordras i förhållande till desse mäns förmåga att betala. (Hör, hör!) Den vanliga gången i dylika fall var liqvidation inför kanslersdomstolen; och om han hade trott, att detta vore det rätta förfaringssättet i deras intresse, om de icke tvärtom funno det vara en mytket hopplös och klen utsigt att på denna väg vänta att återfå de penningar de hade utbetalt, skulle han icke ha besvärat sig med saken, utan låtit aktieegarne sköta om sina egna intressen samt skydda och försvara sig, bäst de gitte. (Hör, hör!) Förhållandet var likväl, att fqvidationen inför kanslersdomstolån icke afsåge försäkringstagarnes fördelar. Hvad försäkringstagarne behöfde var en garanti, att, genom att fortsätta inbetalningen af premierna under lifstiden, deras arftagare skulle bekomma ett visst belopp vid deras död. Nu förklarade liqvidatorerne för dem: Vi kunna icke längre mottaga några premier af er; det är hädanefter slut med er police, och allt hvad vi ktinna göra för er, är att inregistrera ert anspråk på grundvalen af en billig uppgörelse, och sedan I hafven styrkt för oss, att T ären berättigade att bli sålunda inregistrerade, skola vi utbetala till er hvad som kan återstå af detta olyckliga företags tillgångar, sedan alla liqvidationsoch juridiska omkostnader blifvit erlagda.Det vore derföre önskligt, att försäkringsbafvarne ville något litet taga sin ställning i betraktande, på det att de måtte bättre förstå det sätt till ombildning som man hade för afsigt att hänskjuta till dem. Ställningen för försäkringstagarne ut denna synpunkt af saken var i hög grad olika. Bland dem unnos persorer, för hvilka den olägenhet, som skulle inträffa, icke blefve för stor; deras policer hade, så till säågandes, haft kort varaktighet hittills, deras lif voro goda och lofvande, och de kunde försäkra om sig annorstädes på vilkor, som j voro högre än de, som de måhända hittills hade betalat. Den förlust, som drabbat dem, var oväsentlig. Men desse voro undantag, icke regel. Det stora flertalet af policer hade varit löpande i mänga år, och af dem måste en ganska betydlig uppoffring göras. Talaren ville omnämna ett på aktieegarnes möte meddeladt fall om en person, som var försäkrad för 500 . På denna försäkring hade han betalat ungefär 14 årligen i 27 år, och för denna police ville liqvidatorerne påföra honom en årlig premie af 40 2 eller nära tre gånger det ursprungliga belöppet — med andra ord, nedsätta hans police från 500 till 166 . Dessutom funnos mänga lif, som voro alldeles oassurerbara. På hvad sätt fördringsanspråket på grund af ett brutet kontrakt skulle bestämmas, var en af dessa juridiska gåtor, som det ännu återstod att lösa. Ett fall har blifvit afgjordt af vicekansleren Malins sålunda, att käranden skulle ega att grunda fordringsanspråket på de inbetalade premiernä, hvaraf följden skulle bli, att försäkringstagarnes fordringsanspråk hos detta bolag skulle uppgå till något öfver 3,000,0000 och med tillägg af lifräntetagarnes kraf till 4,000,000 . Emellertid kunde ingen bestämd regel fastställas för denna frågas afgörande, och följden deraf skulle utan tvifvel bli en trasslig bärfva af fordringsanspråk, som måste afgöras på olika sätt allt efter omständigheterna och hvilka tvister skulle slitas af kanslersdomstolen, med de betungarde omkostnader, som äro oskiljaktiga från dylika åtgärder. Ordföranden öfvergick härpå till en sammanfattning af den föreslagna rekonstruktionsplanen. Han uppgaf, att Albertbolagets tillgångar blifvit uppskattade till 300,000 , om de handhafvas med försigtighet och ej brådstörtadt realiseras. Bolagets oinbetalade kapital utgjorde 322,000 , men som många af aktieegarne voro oförmögne att betala, hade beloppet blifvit nedsatt till 150,000 . Till hvad belopp de associerade bolagen häftade för de öfvertagna policerna (omkring hälften af det hela), var ett olöst problem. Komiten hade att taga i betraktande huru stor summa som erfordrades för att göra bolaget solvent, och huru den kunde erhållas. Om förvaltningskostnaderna beräknas till 5000 om året, eller kapitaliseradt 60,000 , och liqvidationskostnaderna till 20,000 , skulle 640,000 behöfva anskaffas, och om Albertbolagets beräknade Re afdragas, blir 440,000 2 den summa, som skall ånskaffas genom tillskott af de associerade bolagen. Komiten hade redan erhållit skriftlig. förbindelse af aktieegare, som äro vederhäftige för beloppet; att subskribera 150,000 f, med förbehåll att kanslersdomstolen bifaller det yrkande, de komma att framställa, att fritagas från allt vidare kraf genom hvad som sålunda betalas utöfver deras direkta förpligtelse. Hvad som ytterligare kan inflyta skall användas i och för rekonstruktionen och således till försäkringstagarnes förmån. Härförutan ha Albertbolagets aktieegare frivilligt erbjudit sig att sammanskjuta 34, 2 mera, än de gjort sig ansvarige för, hvilket tillsammans gör 184.000 , nedsättande bristen till 260,000 . Deraf äro 137,630 den sumrha, som kommer på de associerade bolagen för lifräntetagarne, hvaremot de hade ett kraf på Albertbolaget, beräknadt till 5 sh. per Z; det belopp, som skall uppbäras af dessa bolag i och för lifräntetagarne mnadsättag härma. — PN So omv UN FF Re CK 7