Aftonbladet – 21 maj 1870, sida 2

— Kristina Nilsson, I senaste häftet af Revue des deux Mondes skrifver den Kristina Nilsson eljest ej så synnerligen bevågne musikkritikern F. de Lagenevais bland annat följande: Då fröken Nilsson stod i begrepp att lemna Paris öfverlät hon med stor frikostighet inkomsten af sin afskedsrecett åt dramatiska artisternas understödskassas -Enär recetten inbragte 20,000 francs, är det således, med afdrag af Kostnaderna, helt enkelt en gåfva af 11,000 francs, som den svenska diva skänkte ur sin enskilda handkassa. Att nu några välvilliga själar toll en sådan handling på sitt sätt, att de deruti se ett ytterligare drag af fintlighet, det faller af sig sjelft; för oss, som icke äro elaka och som älska att nämna allting vid dess rätta namn, är en välgerning en välgerning; vi önska, att exemplet måtte vinna efterföljd och att det alltjemnt måtte finnas sådana der intriganter, hvilkas finter bestå i välgörenhetsgåfvor af 11,000 francs. För öfrigt bar denna afskedsrecett nästan alltigenom en sådan pregel af kristlig barmhertighet, att den ensamt, om sådant erfordrades, skulle segrande vederlägga alla de anklagelser för girighet och otacksamhet, som afunden funnit ett nöje i att utbreda på fröken Nilssons bekostnad. På samma gång den omtyckta recettagerskan afstod från all inkomst för egen räkning, anordnade, påskyndade och ledde hon repetitionerna till oratoriet Santa Cecilia i afsigt att genom sitt nit och sitt inflytande bringa till Paris kännedom ett verk af en kompositör, hvilken står synnerligen högt i hennes aktning (Benedict): Om utgången icke svarade mot hennes önskningar, bör man derför icke anklaga någon, hvarken solister, kör eller orkester, icke ens publiken, som vid denna afskedsrepresentation ingalunda befann sig i den sinnesstämning, hvilken erfordras för att njuta af ett arbete, som har sin rätta plats i konservatoriet. Intresset var denna gång koncentreradt helt och hållet på fröken Nilsson sjelf, som nu skulle a afsked af sina vänner, sin publik. Man ville se-henne denna afton i hvar och en afdessa poetiska infattningar (encadremens) der hennes sällsamma och pittoreska fysionomi är tecknad med outptånliga drag; man ville isynnerhet höra hennei maskernas trio ur Don Juan, och, vi måste säga det, tack vare henne har detta hänförande stycke frambragt en verkan, hittills exempellös i stora operans annaler. Fröken Nilsson har, för att tolka denna idealiskt sköna musik, en hemlig makt, i hvilken verkligen ligger någonting feeriskt. Hennes röst stiger och utvecklar sig, lätt och luftig, böjlig, ovägbar, man skulle kunna gr att den blifvit begåfvad med vingar för att slå sina kretsar i azurn af denna melodi. De få takterna förgå såsom en dröm, man glömmer sig der, man erinrar sig den fågelsång, om hvilken sagan berättar, att ett århundrade låg deruti, ehuru den tycktes icke hafva räckt mer än tfe minuter. De som fråga, hvaruti fröken Nilssons konst består, behötva blott höra henne i trion ur Don Juan. Det är möjligt, att det sköna har sina reglor; om tjusningskraften kan man icke resonnera. Fröken Nilssons röst är en sällsynthet af första ordningen, en dyrbarhet, hvilken icke någon teater har råd att ensam -bestå sig. London har tagit henne ifrån oss; efter England kommer turen till Amerika, och hvem vet om stora operan i Paris någonsin får återse henne. Ni bar inte sparat på stränghet emot migp,, yttrade hon till.oss med ett småleende, pni finner mig dålig såsom Alice; det gör detsamma, ni skall komma att sakna mig cc Kristina Nilsson har nu uppträdt i två roller på Drury Laune i London: såsom Lucie och såsom Alice och Times egnar vår landsmaninna de amplaste lofordför begge rollernas utförande. Vi skola en annan dag återgifva Times omdöme. — Såsom sökande till lediga andre läkarebefattningen vid Allm. och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg ha anmält sig: fattigläkaren i Göteborgs 3:dje distrikt C. M. Ullman, stadsläkaren i Kongsbacka A. B. Thulin samt med. lic. T. Brunnberg. — Anslag till lärarekandidater. K.M:t har tilldelat fil. doktorerne. L. A. Forssman och 0. V. Lagerstedt samt fil. kandidaterne G. M. Yden, C. G. S. Marström, K. H. Sohlberg och N. T. RyJeman hvardera ett belopp af 200 rdr såsom unlerstöd för den tid, desåsom lärarekandidater följt