Aftonbladet – 21 maj 1870, sida 2

ST : tj STO avrM den 21 Maj, En tysk tidning gjorde härom dagen den. närkliga upptäckten, att det representativa jf tatsskickets dagar äro räknade och att framiden tillhör ett splitter hytt, till hvars för-S lelar vi i dessa dagar varit vitne: han kal-;P ar det det plebiscitära., Det kan då kala 1 ebba le lågot intresse att se, huru detta samma sytem bedömes i det land der det sett dagen ich af män som säkerligen ej kunna beskylas för några oförsonliga, tänkesätt motdet mdra kejsardömet. Vi citera i detta afseenle ett yttrande af en Pariskorrespondent tilll Pimes, som, sjelf fransman, visat sig välll örtrogen med ställningen i sitt fädernesland. l; dan skrifver med anledning af den stora oms 1 östningens utgång: Folkomröstningen är undanstökad; men less skugga dröjer ännu qvar, och det ärl. cke utan att det liberala partiet hyser en ätt förklarlig oro för följden af denna otillvörliga åtgärd. Om man finge hålla sig blott till ord, kunde man vara säker på tre-! seringens goda PR ty vi äro vissa vå, att ett högst liberalt tal skall hållas afj tejsaren, när utgången af folkomröstningen ! olifvit formligen kungjord för honom, och de ya institutionerna, hvilka onekligen äro libeala — om man frånräknar artiklarne 13 och ) 14, hvilka bemyndiga kejsaren att åter taga sin tillflykt till folkomröstringen skola icke närefter förätidras och äro säkra förl alla slags despötiska försök. Vi äro förvis-l: sade, att kejsaren icke för närvarande är böjd för att göra några inskränkningar i vårt nya parlamentariska system; vi veta äfven, att han ämnar gifva sin folkomröstningsseger den liberalaste tolkning; men det är en annan sak som vi ännu djupare känna och som sysselsätter den upplystare delens af nationen sinnen. Det är den öfverväldigande makt, som utgången af folkomröstningen har lagt i kejsarens händer,, och minskningen jemförelsevis i all. annan laglig makt och myndighet i förhållande till hans egen. För att förvandla ett belt land till ett Lilleputtien behöfver man icke förminska alla dess invånares kroppsstorlek; det är. tillräckligt, om man låter någon bland dem växa ut till så förunderliga dimensioner, att de andra icke nå till bans fotknölar och bli såsom sandkorn emot honom. Folkomröstningen med sina sju och en half millioner ja och med vår ållmoges tydliga och bestämda beslut attrösta hvad som helst på dess kejsares direkta maning har trots alla anstränguvingar i motsått riktning skapat ett slags moraliskt Lilbbputtien här. Vi äro i vår kejserlige jättes kand, icke blott ur laglig synpunkt — emedan han genom konstitutioneos bud och ordalydelse eger rättighet att, när han så finj ner för godt, kalla till en folkomröstning i hvad ämne: han behagar — utan äfven moraliskt, emedan det icke kan förnekas af någon ärlig betraktare, att det franska folket, utan att förstå eller bry sig om att förstå! hvad kejsaren egentligen begärde, har med vett och vilja uttalat sin frivilliga föresats att gifva honom allt hvad han må önska och att anförtro honom en fullmakt in blanco för alla hans handlingar. Vi känna, att vi nu ha stående ibland oss eller snarare öfver oss en fondå de pouvoirs af hela folket, en laglig och lefvande representant för nationalsuveräniteten, inför hvilken allting annat, kändt under det ståtliga namnet parlament, senat eller ministrar, är maktlöst, tomt, nästan löjligt och ungefär i samma ställning, som om, det icke fonnes till. Medvetandet om den moraliska tillintetgörelsen af de särskilda offentliga rättigheter, med hvilka det franska folkets mäktiga representation ännu är utrustad, men genom hvilka han icke mera hålles inom tillbörliga skrankor och kontrolleras, är så allmänt och så djupt, att det har gjort slut på det intresse, hvarmed ministerens kompletterande och lagstiftande kårens framtida förnyelse ännu för helt kort tid sedan betraktades. Man inser nu, att; hvilken minister och hvilken lagstiftande kår som helst måste vara lika goda och gagneliga eller snarare gagnlösa som hvarje annan, då de uppträda inför en man, som nyss har bekommit sådana kreditiver och som håller sin sjumillionhöfdade fullmakt bakom ryggen. Jag vill ej disputera med herrskaren öfver så många legioner, sade en viss man till en romersk kejsare. Jag vet ej, hvad det skulle vara för ett parlament eller för minister, som kunde vara nog dåraktiga och blinda att försöka stå på sig med en åsigt i strid mot dena valde chefens för så många valmän. — Derföre kan den parlamentariska styrelsen fortlefva, så länge dess materiella maskineri och utvärtes skep, bära sig, men dess verkliga lif och förmåga att gagna ha träffats i hjertat af det ofantliga missförhållande, som folkomröstningen har skapat mellan verkställande : makten och hvilken ministeriel eller parlamentarisk kämpe som helst, som har nog mod i bröstet för att ställa sig i dess väg. Kejsaren har således vunnit tillbaka och mer än vunnit tillbaka den politiska öfverlägsenhet, som det senaste allmänna valet tillintetgjorde; och om hr Ollivier och folkomröstningens befrämjare endast i sitt hjerta intresserade sig för den kejserliga öfverhögheten, är, deras framgång otvifvelaktig, så framt den icke snarare har öfverträffat deras förväntan. Men nu är det den parlamentariska styrelsen, som är skakad i sjelfva sina grundvalar. Hon skall måhända i lång tid hangla sig fram, lik en marionett-teater, vid sidan af folkomröstningssystemets allvarsamma, men intermittenta maskineri; det tyckes skola bli ett slags mellanspel, som man tillåter fortsättas, så länge det är af ingen vigt, mena lätt att stoppa genom en folkomröstning, så snart det ingifver den ringaste oro. Detta intryck skall bli svagare med tiden, emedan sorlet från tribunen, som skall återuppresas, och täflingen om denna skenbara ministers dvergartade makt skola se ut som det parlamentariska systemets pånyttfödelse; men den folkomröstningsfabrik, som nu blifvit aulagd i vårt land, skalli alla fall höja sig öfver it ting. annat. llaecnm. formwmtidane fandalnlntt