till Enhörningen med det här par, eret, så får du, hvad du skall hafva. Her oh (han ekade på den sjuka) skall tags. in hälften i aftom och hälften i morgon bittida. Sedan skall jag komma igen ... Seså, ut med dig. Inga tacksägelser ;.. Tror du inte jag har annat att görs än att höra på den smörjan ,.. Men, det ar saont., Du är väl hungrig, din trasvarg, och det luktar just inte mat härinne, ser har du slantar. Gå och skaffa mat och dela med dig till de här småkräken härinne .... och litet mjölk och bröd till:den sjuka, men mjölken skall vara uppvärmd... Skynda dig nu; men kom ihåg, att du inte slukar alltsammans ensam. Doktorn tog sin käpp och vände sig emot dörren för att gå; men varseblef nu med bestörtning, att han icke längre befann sig allena med familjen i vindsrummet. Innanför dörren stod nemligen en dam i elegant drägt och af en ståtlig och ädel gestalt. Hennes ansigte kunde Fabian icke se; ty det var doldt af en tät slöja. När hon märkte att han ämnade sig ut, drog hon sig åt sidan och med en tvär bugning gick han förbi henne. Nedanförei portgången stod en betjent. Säkerligen hennes, tänkte Fabian. Jag undrar huru länge hon behagat stå och höra på hvad jag pratdt deruppe.n Följande dag när Fabian gick för att spisa sin middag, mötte han löjtnant Kristoffer. Skönt, att jag träffade dig, förklarade löjtnanten. se rg! på min ära någonting ganska märkvärdigt att säga dig. Kom. Do gingo tillsammans upp på rostanrationen, och sedan de fått sig ett enskildt rum, började löjtnanten: Känner du fru von Wallentin? Nej, inte det ringasten (Forts.)