Seså, står du ännu der och gapar, sade han förargad. Gå förut och visa vägen till rucklet, der du bor. Jag skall följa med och se om du ljuger. Gossen lydde hastigt den gifna befallningen, och några minuter senare spatserade Fabian uppför ett par bristfälliga trappor och trädde in i ett litet vindsrum, der allt bar spår af det djupaste armod, Vid det dåliga skenet af några bränder. som sakta glödde i spiseln, urskilde . : san en säng, och ibland trasorna i den en mensklig figur, Ia liten barnunge, kröp på golfvet och en större skyndadg vid dokteris inträde att blåsa på elden, ifrån de rykande bränderna. Atminstone ett riktigt patrask, det här,, sade Fabian och såg sig omkring. Ingenting till hältten, allting riktigt, fullständigt, trasigt och eländigt. Han närmade sig sängen. Den sjuka emottog honom fied ett jemmerfullt stönande. Han undersökte hennes puls och gjorde några frågor. Dessa besvarades af den lille gossen som varit hans vägvisare, Fins här något ljus,, återtog han derpå, så tänd det. Några förlägna klagoläten upplyste honom om, att det begärda icke fanns. Nå, jämra er inte för det, afbröt han. Man kan mycket väl lefva utan talgdankar. Ljus i en sådan här skrubb, det skulte just ;e någonting ut det. Fan till pack att vara förnöjsamt. Blås på elden, så att jag ser utt skrifva. , Han ref ett blad ur sin plånbok och lutade ig ned emot den rödaktiga lågan, som katade ett bjert sken öfver hans gestalt och ansigte, de bära, sade han till gossen, Gå ned