jemte gerna anses såsom en man af intell gens, för hvilket ändamål han emellanåt ar tog en vårdslöshet, som han behagade nämr vitter, i sitt sätt att vara och hängde iblan berlockerna i sin urkedja en nordstjerna, soi han ärft efter sin fars kusin, en rik fabrikö som yttrat några ord i en ömtålig riksdags fråga och blifvit dekorerad för vältalighe Huruvida löjtnanten ämnade att framdel hissa sin nordstjerna högre upp på bröste vet man ej; men man kan rimligtvis ej an taga att hvarken han eller någon annan be traktade den saken såsom någon omöjlighe UL Det var i skymningen ett par dagar efte öfverenskommelsen, Doktor Fabian vandrade hem ifrån sin sjukbesök, hvilka icke voro flera än att ha godt kunde göra dem till fots. Just sova ha vikit af nedåt en dålig tvärgränd, mötte ha en fa pojke, som Bögljudt snyftade. aOckså ett industriknep., muttra.e dok torn, När packet inte kan stjäla, så gråte det för att få penningar: Jar hvad gör mal inte för penningarp tillade han och tänkt på sia äm affär, Han stannade och såg efter gossen. Hvad lipar du för? ropade han kärft. Gossen försökte att gifva ett svar; mer det var så afbrutet af snyftningar, att Fabia, icke förmådde urskilja mer än ,.. håller på att dö... sprangit hela eftermiddagen... intt fått någon dokio SA Fapian förstod hvarom det var fråga Menskligheten behöfde honom återigen. Någon höljd I trasor, längtade efter honom. Hai ryckte föraktligt på axlarne och undrade on han skulle besvära sig. I detsamma mötte har gossens till hälften bedjande, till hälften frå gande blick,