För Max var att ej få följa sin egentliga bana detsamma som att kastas ut på måfg. De första månaderna skötte han visserligen sina tjensteåligganden bättre än mån kunnat förmoda. en allt efter som han blef bekant med handteringens filosofi, kände han sig främmande för henne. Teorien att grunda sig en makt af andras inbillade behof och fafänga stämde ej öfverens med hvad som ännu dunkelt hägrade emot honom ur det skönas verld. Det dröjde ej heller länge förrän en brytning inträffade. Han fick nemligen kännedom om en affär, som hans principal — en vinhandlare en gros — var på väg att göra. Denne förträfflige herre, som i flera år studerat alkoholens verkningar på den svenska allmänhetens matsmältningsorganer, hade kommit till vissheten, att detta ämne i föreping med vatten och något litet drufsaft bättre än allt annat befordrade helsa och välbefinnande. 1 betraktande häraf företog han sig att itysthet verka för sitt fosterlands bästa genom att förse de utländska drufsafterna med en ypperlig dosis äkta svenskt bränvin, innan han utsläppte dem till.sina kunder. Max förmådde ej höja sig :till: den rätta ståndpunkten för att riktigt kunna uppfatta detta, utan benämnde i sin blinda -hetsighet denna förträffliga spekulation för bedrägeri. Hans sårade principal sökte att med milda föreställningar bringa honom till förnuftiga åsigter; men bränvinet var och förblef bränvin för Max, och han öfvergaf hastigt och för alltid tanken att ifrån kontorspölpeten beherrska verlden. Han egnade sig nu i stället ät litteraturen och skref flitigt för dagligt bröd. Men hans Pegasus, sålunda ifrån början spänd för plogen, förmådde ej utveckla sig till den springare han under gynosaniinare förhållanden