Aftonbladet – 19 maj 1870, sida 2

—— — bian. Du har på sista tiden fått riktig vurm för dylikt folk. Jag medger gerna, att det finns ingenting pål jorden, som intresserar mig så mycket eller som jag finner så tilldragande. Men se då hit, Fabian, den ena skuggan tyder verkligen på en charmant profil. Kan inte ens det rycka upp dig ur din slöhet? Nej, jag har längesedan ledsnat vid skuggor,, förklarade Fabian, Men hvarför vänder du dig inte till mig med alla dina frågor och utrop, min käre Max, inföll nu em tredje ung herre, som halflåg i ett soffhörn. Tänk, om jag inte blott deltoge i ditt intresse för de der intaande silhnetterna, utan också kunde medela dig en och annan liten upplysning om dem. Hvad skulle du säga då? Att du är en krona för alla kunskapsrika män, förklarade herr Max. Så hör då, återtog soffhörnets innehafvare. Våningen här midt emot är uthyrd till en fru, som jag har det utomordentliga nöjet att vara närmare bekant med och som eger de förträffliga egenskaperna att vara rik, att vara enka och att vara månima till den sötaste lilla arftagerska i verlden. En sådan tperla! . utlät sig herr Max. Huru mycket kan hon hafva? Emellan fyra och femliundra tusen. Och endast ett barn? Just så. Hvilken lycka att bo midt emot en sådan!... Jag kände på mig, att den der vidlyftiga skuggan betecknade någonting ovanligt utmärkt, Men säg mig nu också hvad hon heter? Fru von Wallentin. Jag kan inte erinra mig att förat hafva hört det namnet. Om det ändock förhållit I gig så lyckligt att vi varit slågth,, mön lika