Aftonbladet – 19 maj 1870, sida 2

den möjlige segraren att inte blifva snål och öfvermodig, inte glömma bort, att han sjelf varit oordentlig utan, vid minnet af fordna glada dagar, broderligen hjelpa sina båda vänner som blifvit bredvid. vad sägen I om detta förslag? Talar du allvarsamt? trågade Fabian. Fullkomligt. a Nåja, jag har ingenting emot att Stoppa några hundra tusen i, fickan, om det kan låta sig göra.; Jag: har länge vurmat för ett kemiskt laboratorium. På det härsättet kunde jag få råd att skaffa mig det. Ja, men förbindelsen för segraren att bistå sina båda f. d. medtäflare med kontanter ete. skall väl hafva någon begränsning,, menade Kristoffer. Vi kunna :ju fixera en summa, föreslog Max. Tiotusen till hvardera af olyckskamraterna och för resten ett godt och gästfritt bemötande. Nå har jag talat väl? Förslaget, anmärkte Fabian, eger verkligen sin sida af förnuft; ty det binder oss vid hvarandra medelst vår egen fördel, och jag har lefvat tillräckligt för att hafva förtroende för den länken. Hvar och en afoss erhåller den stora vinsten, om han sjelf intager fästningen, den mindre, om en af hans förbundsbröder segrar. Häraf följer, att han, ifall han ser sig sjelf ur stånd att lyckas, arbetar -för sina vänner. Detta är ej så oäfvet uttänkt; ty skola vi verkligen blifva aktiva för hvarandras räkning, så behöfva vi en annan påkörare än vänskapen. Logiskt taladt och utan skrymteri, förklarade Max skrattande. Vi hålla nog på sätt och vis af hvarandra, skulle jag tro; men man är af naturen -begåfvad med en märkvärdig resignation för andras motgångar, och jag vill inte motsäga, att inte vänskapstjensterna kunna gestalta sig kraftigare,