Aftonbladet – 18 maj 1870, sida 2

dom och ungdomstid ingifvit mig, vaknade inom mig, om också ännu dunkel och outredd. d Följande vecka reste vi alla till Scarborogh — alla utom Harry. Många förändringar och förbättringar voro att göra vid Chandos öch han ansåg sig böra öfvervaka dessa arbeten. Julen tillbragte han med oss vid Heneage Grange, ett mindre ställe än Chandos, men vackert, ljust och gladt, samt hans mors enkesäte. Der skulle jag förblifva till mitt giftermål och derifrån skulle han hemta mig som sin brud. Så hade lady Chandos bestämt. Vintern var förbi; det hade åter blifvit vår, innan jag återsåg Chandos. Jag satt då vid Harrys sida, ensam med honom i hans vagn; hans hustru sedan två dagar. Vi hade gjort resan med posthästar och egen vagn från Heneage Grange. Då jag vid en krökning af vägen fick se mitt hem, kände jag knappt igen det, så ljust och gladt och leende låg boningshuset. Hvilken skilnad mot det dystra herresätet, sådant jag såg det förra hösten. . Många träd och häckar hade blifvit borttagna; hela parken lyste nu at vårens första, ljufva grönska; på parterrerna höllo blommorna på att slå ut; fåglar sjöpgo på hvarje gren och de fordom stängda och förgallrade fönsterna voro nu öppna för att släppa in solljuset. Allt talade om hopp och en ljus framtid; det var liksom naturen kade prydt sig i sin fagraste drägt för att helsa oss välkomna. Jag såg husets tjenare i deras helgdagskläder med glada ansigten komma oss till mötes; Hickens främst och Lizzy Dene äfven, med en massa svarta lockar på ömse sidor om kinderna, Tårar frambröto ur mina ögon oah Harry vände sig till mig.