Aftonbladet – 17 maj 1870, sida 3

jaer de senaste atlio aren maste Olvertyga oss om det gfantliga inflytande, som de så Källade 1789 års principer, hvilka nu som grundrättigheternas kollektivbegrepp äro upptagna i Frankrikes nya författning, utöfvat I på de politiska institutionerna i det öfriga I Enropa. Äfven den franska författningen af 11830 blef ej blott af våra liberala betraktad som ett mönster, utan lön utgjorde onekligen grundlaget för det preussiska författningsutkastet 1848 och den oktrojerade författningen af 1849. Hvarför skulle ej den vigtiga princip, som bekrättar suveränens rätt till ett omedelbart vädjande till folket, hädanefter likaledes utöfva ett väsentligt inflytande på de europeiska staternas politiska utveckliog? Våra liberala förklara visserligen det hela för en cesarisk humbug, men hvarje tänkande politiker måste dock säga sig sjelf, att man ej lätt genom en fortsatt humbug kan vilseleda en nation på 38 millioner menniskor, och att folkomröstningens verkliga resultater varit så betydelsefulla och storartade, att denna id nödvändigt måste finna bifall hos sjelfva folket. Kejsar Napoleon har förtjensten af att ha genomfört denna tanke i verkligheten, och Just deri måste man söka proban på den äkta statsmannen, att han ger de tankar, som omedvetna slumra i nationernas hjertan, ett praktiskt uttryck. I likhet med åtskilliga andra försvarare af det nya plebiscitära systemet åberopar den officiösa preussiska tidniogen Schweiz och Förenta Staternas exempel, der äfven folket genom allmän omröstning ger sin sanktion åt lagar. Man glömmer dock att härvid den väsentliga skilnaden eger rum, att omröstningen i dessa länder endast eger rum i vissa af konstitutionen sjelf noga bestämda fall och efter strängt föreskrifna former, att hon alltid föregås af en uttömmande diskussion inorh representationerna och en. fri press, samt slutligen att hon försiggår i fullkomlig frihet och utan den minsta tillstymmelse till officiel påtryckning. Denna lilla skilnad är allt. Det är helt enkelt skilnaden mellan verklighet och humbug). Den liberala saken i Tyskland har förlo-: rat en af sina bästa män. Den gamle Waldeck afled den 11 dennes i Berlin efter en längre tids sjuklighet. Född 1802, egnade han sig tidigt åt rättsstudier och blef do-: mare i sin hemort Westfalen. Här verkade han ifrigt för tillämpningen af reformerna i den Stein-Hardenbergska lagstiftningen i afseende på jordbesittningen och kämpade kraftigt mot de reaktionära bemödanden som gjordes af de feodala intressena. Genom den värma, hvarmed han försvarade den mindre jordbesittningens sak, förvärfvade han sig redan nu i Westfalen namnet Bondekonungen,. Men det var först 1848 års rörelser som kallade honom in på hans rätta bana, den parlamentariska. Här har han i alla de olika församlingar, hvarishan sedan dess suttit, och genom alla vexliogar förblitvit sina demokratiska öfvertygelser orubbligt trogen. Också var måhända ingen af de preussiska demokraterna af junkrarne mera hatad än han. Bekant är huru de genom en faisk anklagelse för högförräderi sökte bereda hans ofärd. Waldeck blef den 16 Maj 1849 häktad, såsom anklagad för delaktighet i en sammansvärjning och måste tillbringa öfver ett halft år i fängelse. Det visade sig dock till sluts att han var helt och hållet oskyldig, och ransakningen, sorh leddes af det oförskräckta och omutliga kammarrättsrådet Taddel, slöt dermed att generaladvokaten måste förklara hela åtalet och vitnesmålen emot honom för produkter af ett skurkstreck. Han blef fullständigt frikänd, men hans anklagare och polisen, hvars chef den bekante Hinckeldey då var, framstodo deremot i den sorgligaste och nesiigaste dager. Fortschrittspartiet, som räknar Virchow bland sina ledare, förlorar i honom sin chef. Preussiska regeringen står i underhandling med en malajisk potentat om inköp af ön Kalamne vid kusten af Malakka för upprättande af en nordtysk flottstation i dessa tarvatten. Underhandlirgarne i Wien med de polska förtroendemännen ha ännu ej blifvit formligt öppnade. Endast förberedande sammankomster ha egt rum. Dessa samtal ha bekräftat, att polackarne äro benägna att skicka ombud till riksrådet. Dr Smolka, för närvarande den inflytelserikaste mannen i Galizien, har i detta hänseende gifvit bestämda löften. Regeringen ämnar begagna sig af hans bona officia som medlare med czecherna, och Smolka har för detta ändamål afrest till Prag. Flertalet af de polska förtroendemännen erkänner Decemberförfattningen i princip och vill lemna regeringen fria händer i afse ende på förlikningen med czecherna. Smolka och hans! anhängare . deremot förklara att Galizien endast i det fall kan ingå på en förlikning, om regeringen tillika försonar sig med de andra nationaliteterna. Rikskansleren grefve Beust har blifvit utnämnd till kansler för den militäriska MariaTheresia-orden, en utmärkelse som sedan furst Metternichs och fältmarskalken Vratislavs död ej varit utdelad. Utnämningen, förklarar Presse, är ett bevis på det stora förtroende grefve Beust fortfarande åtnjuter hos kejsaren. Enligt ett telegram från Madrid gick der ett rykte att den gamle Espartero skulle ånyo afslagit den honom erbjudna tronkandidaturen. Det talas nu åter om en hohenzollersk kandidat, arfprinsen Leopold, en son till fursten af Hohenzollern och svåger till konungen af Portugal. Vi inregistrera endast detta nya namn för de samlare som det kan roa att uppgöra en lista på alla dessa mer eller mindre allvarsamt ifrågasatta spanska tronkandidater. KatolikeroaiFörentaStaterna umgåsstarkt med planen att bilda en frikyrka, oberoende af Rom, och i Louisiana ha ett stort antal prester på ett möte formligt beslutit en sådan schism. Ett nytt borgerligt krig har utbrutit i Argentinska republiken. Ett telegram från Rio Janeiro berättar att provirsen Entre Rios är i full revolution och att dess guvernör, general Urquiza, republikens f. d. president, bliftt mån ocg road at en try nFotvieke sne, mot