Aftonbladet – 17 maj 1870, sida 2

—X — X X 2? X X 2X XX rMM—— Jag ämnade just säga att hon alltid skulle bli välkommen, då Harry tog ordet och yttrade att hon torde komma att finna, att mamma redan arrangerat allt — allt som var nödigt att tänka på. Emily skyndade uppför trappan för att få sin nyfikenhet tillfredsstäld och min trolofvade vände sig till mig. z . Hvilka underbara nyheter han hade. att förtälja! — Jag satt och lyssnade på honom alldeles häpen, och då han lemnade mig brefvet, måste jag, liksom han, läsa igenom det två gånger, ionan jag visste om jag skulle kunna tro på möjligheten. Mr Edwin Barley hade skickat mig hela den summa, som Selina gifvitsmig i testamente och dertillalla de flydda årens räntor, efter fem procent. Han förklarade oförtäckt att hemligheten rörande det försvunna testamentet nu blifvit afslöjad; det hade, tvärtemot hans tro, blifvit undansnilladt och uppbrändt. Han gaf ingen vink om hvem som gjort detta; dertill var ban ändå för mycket grannlaga. Nu kunde jag erkänna sådant hos honom, sedan mina fördomar något hunnit lägga sig; men vi kände oss öfvertygade — längre fram blefvo vi säkra derpå — att Charlotte Delves var den skyldiga, Pengarne voro stälda på mig enskildt och han anmodade sir Harry underrätta mig, att jag när som helst hade att lyfta ett halft års ränta. Så att du är nu i alla fall en arftagerska, sade Harry skrattande. Nu kan du sjelf köpa din brudklädning. : Jag kunde icke skratta. Jag tänkte på hura orättvist jag hade bedömt Edwin Barley. Jag som ansett honom vara en så härd och orättrådig man; Hård, det var han kanske, men strängt rättrådig. (Slutet följer.)