Aftonbladet – 17 maj 1870, sida 2

I detta fall måste jag också skaffat mig en laglig myndighet under formen af specie licens, och på romantiskt vis låtit viga mig vid dig klockan tolf en natt istora salongen för att ingen skulle snappat bort dig itrår mig. Och vet du, Anna, jag tror verkliger det vore bäst äfven nu att inte uppskjuta ceremonien länge. Jag såg åter upp till honom, denna gång bestört vid tanken på att han ännu trodde fara vara att förmoda, men uttrycket i hans blick, då den mötte min, kom mig att ånyc sänka mina ögon. : Jag började sy mycket itigt. Ånna, vet du hvad Georg sade under den sista natten han lefde? frågade han efter en liten tystnad. Nej; var det någonting om mig? Det var om dig och om då han först såg dig vid Hallam som ett barnsligt, litet kräk. Han sade att du var ett älskvärdt barn; sannfärdig, pålitlig och god. Jag för min del tycker att du är sådan ännu. Jag rodnade djupt; det var så ljuft att höra loford från hans mun. Han slöt mig häftigt i sina armar och hviskade till mig ord af den ömmaste, varmaste kärlek. En morgon, några dagar senare medförde posten ett stort bref till sir Harry Chandos. Då jag på utanskriften igenkände mr Edwin Barleys stil, blef jag illa till mods. Harry läste igenom det tvä gånger, stoppade det i fickan och såg på mig. Monsieur de Mellissjö var redan nästan återstäld; ombyte af uft och vistelseort hade inverkat godt på hans helsa. Ännu deltog han ej i våra målider; Emily, hennes bror och jag voro de onda vid frukostbordet. Åtskilliga planer hade te sista dagarne varit under öfverläggving. Sir Harrys giftermål omtalades redan öppet. Mamma bestämmer sig för Scarborough,