Aftonbladet – 16 maj 1870, sida 3

galleriet dämpadt ljud af fotsteg utaf många personer som buro någonting tungt. Jag lyssnade tills de kommit förbi min dörr och öppnade den derefter helt litet. Må-man icke tillskritva detta en oförsvarlig nyfikenhet; det var fruktan, helt och hållet fruktan som dref mig dertill. Så besynnerligt det torde förefalla, föll mig aldrig in devrätta anledningen till hvad som hände. Hade känslan af min egen lycka. till den yrad bemäksigat sig mig, att jag glömt allt annat? — Jag vet ej; jag vet blott att det förhöll sig som jag säger. De hade kommit till öfversta trappsteget och rådgjorde der om bästa sättet att komma ned med sin börda: fyra män, utom sir Harry Obandos, som på sina axlar buro en likkista fverhöljd med ett :svart bårtäcke. Doktor Laken, Hickens och två till, hvilka föreföllo som arbetskarlar, voro bärarne: Nu fattade ag allt! Det var den olycklige Georg Hereage, som fördes. bort i nattens mörker, — och som jag sedan fick höra, var trappan i vestra flygeln för trång. Jag kunde ingenting se, ty likvagnen höll ideles nedanför mitt fönster, men jag hörle tydligt ljudet, då kistan sköts in, sedan len väl blifvit nedburen. Derefter körde det tora hemska: fordonet åter lika långsamt ort och ett par personer följde efter, ned ill jernvägsstationen. Sir Harry och doktor Laken voro borta vå eller tre dagar. Begrafningen skedde i loktorns hem. Att den icke egde rum vid handos, kom blott deraf att hans efterlof. ande önska de undvika all obehaglig uppmärkamhet. De ville, med ett ord, att han skulle å hvila i frid, Så slutade den beklagansvärde Georg Heeages lefnadsöden: : i . (Forts.)