Aftonbladet – 16 maj 1870, sida 2

LEGGIIGA dh TR ERSELFS BARA 6 MA STELILERALRN MPS RASET a holm, Åbo och Helsingfors. — Holmbergska bokkandeln, som daterar sin uppkomst från den 17 November 1766, då: grundläggarens ansökning om privilegium att i Stockholm få idka inoch utländsk bokhandel förevar i kanslikollegium, har från och med den 12 innevarande Maj öfvertagits af hr A. dAubigne. — För högskolefonden säljas ho: hrr Samson Wallin (Drottninggatan n:r 7, hörnet af Fredsgatan) följande skrifter: Doktor Tobbes Reseminnen från 1869 års Studenttåg, Ottave rime af Sancho Panza med teckningar, åa 1 rdr; Programmet, Några penndrag af O. v. F., å 40 öre; och Högskolan i Stockholm, (Aftryck ur artiklar, som varit införda i Stockholms Dagblad), å 25 öre. ön — Konsert. Gårdagens matine i musikaliska akademiens salong hade samlat ett stört antal åhörare och egde äfven ett särdeles lockande program, som fullkomligt höll hvad det utlofvade. Herdarnes helsning, en ny komposition af hr I. Dannström, anslog synmnerligen genom det originela solot, hvars stora fordringar förträffligt uppfylldes af fra Miechaeli, som dessutom illustrerade konserten med ett mästerligt föredrag afBenedictus, i hr Ölanders messa samt visor af:Kjerulf och Berens. En ung finsk artist, fröken Basilier, gaf i en aria ur Sömngångerskan prof på en högt uppdrifven, särdeles behaglig koloratur och hr Sanvlet, hvars präktiga baryton snart lärer komma att höras från scenen, vann vu genom en aria ur Alphyddan lifligt erkännande. Fröken Agrell gaf på etti hvarje hänseende utmärkt sätt första violinstämman i Haydns variationer öfver motivet till österrikiska folksången, hvilkas utförande af qvinliga elever af akademien i sin helhet var en prestation af rikhaltigt intresse. Med mycket nöje åhörde man äfven ett briljant bravurstycke af Thalberg, i hvars återgifvande en bland hr O. Byströms mest lofvande lärjungar uppenbarade en redan långt hunnen färdighet, och genom första satsen ur Beethovens B-dur-trio, som utfördes med sann konstnärlighet af fröken Högfeldt samt brr PAubert och Gehrman, vann konserten ett inledningsoummer, som allt från början försatte auditoriet i den angenämaste stämning. — Musik. Musikdirektören C.J. Lewerth i Örebro gifver nästå söndag i Örebro kyrka en konsert, då med biträde af musikälskare Haydns oratorium Skapelsen kommer att utföras. — Dramatiska teatern gafilördags för första gången Frou-Frou, komedi i 5 akter af Meilhac och Halevy. På Gymnase-teatern i Paris, der detta stycke förlidet år framkallade så stor sensation, kallades det komedi och dram, en titel, som, huru besyånerlig den är, väl kan ha sin förklaring i den sista aktens patetiska och larmoyanta scener. För öfrigt är stycket kanske mera än något annat en exponent på en gång af det sedliga förderfvet och litteraturens djupa förfall under det andra franska kejsardömet. Författadt af den firma, som plägar lemna text till Offenbachs operetter, bär det den Offenbachska prägel, som kan sägas vara karakteristisk för smak, anda och skaplynne inom höga och tongifvande kretsar i Paris; firman uppträder dock icke här såsom parodierande, utan såsom sedemålande, naturligtvis med pretention på något slags sedlig tendens eller åtminstone en sens moral! Ganska karakteristisk är den sjelfironi, som frekommer i början af stycket, då förf. låta baronessan de ;Cambri kalla det giftermål, som hastigt och lustigt afslutas emellan Froutrou och hr de Sartorys för ett giftermål med musik af Offenbach, Publiken var under styckets fortgång mycket lifvad och sysselsatt genom fru Hwassers vexlande, briljanta toiletter och hennes briljanta, con amore utförda spel. Några framropningar egde också rum; men vid styckets slut var, det måste rättvisligen erkännas, bifallet så matt att det dröjde länge, innan man kunde besluta sig för att låta ridån åter gå upp. — Dödsfall. Institutet för blinda och döfstumma åå Manilla: har nyligen gjort. en djup och i många hänseenden oersättlig förlust genom läraren derstädes Otto Åstrands dödliga frånfälle. I sin kraftfullaste ålder, vid endast 48 år, bortrycktes han efter ett halft års svårt sjakdomslidande från en pära 25-årig verksamhet, som i mången blinds förut så mörka och overksamma lif spridt bildnibgens ljus, hvarom de med upphöjd stil tryckta böcker äfvensom annan af honom för blinda utarbetad undervispingsmateriel bära de oförgätligaste vitnesbörd. Hans rastlösa och med de lyckligaste resultater krönta sträfvänden för vanlottade likars lyftning både i intellektuelt och tekniskt hänseende hafva vunnit ett rättvist erkännande icke allenast inom vårt land genom ett institutet tilldeladt hedersdiplom vid allmänna industriutställnvingen i Stockholm 1866, utan äfven i utlandet genom enahanda utmärkelse vid en dylik utställning i Dublin 1865 samt senast vid den stora verldsexpositionen i Paris 1867, derinstitutet för sin undervisningsmateriel för blinda m. m. erhöll bronsmedaljen. Sådana erkän-: panden tala bättre än ord om förtjensten hos den man, hvars förtidiga bortgång djupt skall: kännas, men hvars minne skall lefva äradt, och välsignadt genom de verk han lyckats utföra till gagn för lidande och olyckliga meditpnniskör.