Aftonbladet – 14 maj 1870, sida 3

0 1 l!TflfTTTTTMMLIMHMNNN han till slut mycket hågad att sätta händerna för öronen, då hon slutligen yttrade något hvartill han lyssnade med större uppmärksamhet än kanske till någonting förut under hela sitt lif. Under utbrottet af sitt raseri hade hon skjutit öfver målet och märkte det knappt sjelf, innan mr Barle med vredens flammor i sina ögon och på sina kinder grep henne hårdt om handlederna. Hon hade gått tör långt för att kunna gå tillbaka och tog sitt parti att med oförskämd fräckhet fullfölja sin bekännelse, liksom den hade ländt henne till heder, i stället för till skam. Det var hon — Charlotte Delves — som stulit Selina Barleys testamente. Hon hade ansett som sin pligt att taga det; hon hade gjort det af skyldig uppmärksamhet för hans — Edwin Barleys — intresse. Hvem var barnet Anna Hereford, att hon skulle ärfva, hvad som enligt lag och rätt borde tillhöra honom? Det var Charlotte Delves som hade agt nycklarne i korgen på spiselkransen, der hon sedan låtsade leta efter dem. Ingen förebråelse ljöd från Edwin Barleys äppar. I första ögonblicket trodde mrs Penn utt ban skulle slå till henne, der han stod ch stirrade på henne, alldeles dödsblek; nen ett par minuter törgingo och han beegrade sin sinnesrörelse. — Kanske befarade ran sjelt, att han skulle förgå sig emot henne, fall hon talade; det var liksom ett döfvande lag hade träffat honom; hvad han kände id hennes bekännelse var ej så mycket vrede om icke mera en aggande plåga af att en förrätt blifvit honom tillfogad; den der alrig skulle kunna försonas. I Hvar tog testamentet vägen? var det nda som han slutligen frågade. Jag brände upp det; — för din skull. ) Jnder hela mitt lif har jag sträfvåt och