Aftonbladet – 13 maj 1870, sida 2

jade med outtröttlig ifver bevaka gården oci Harry Chandos sysselsättningar, i hopp at derigenom vinna visshet, rörande brodern uppehållsort. Med undantag af detta beva kande, hvilket föranledde otillåtna promenader i parken och: forskande blickar genon fönsterrutan sedan det blifvit mörkt, företog han sig egentligen icke några laglösa handlingar. Mrs Penn, å sin sida, som lyckat: få platsen efter mrs Freeman, hade vid sitt första besök lika litet känt igen mig, som jag henne; det var först då jag lät anmäla mig hos mrs Howard som hon insåg hvem jag var och sedan beflitade hon sig naturligtvis om att hålla mig i okunnighet om sin personlighet. Ehuru mycket hon, till vinnande af sitt mål, ville hafva mig bort från Chandos, och ehuru grymma de medel, som hon dertill begagnade, voro, hade hon besynnerligt nog fått ett slags intresse för mig och vägde icke så noga — i sin ovilja mot Harry Chandos — på att till vinnande af skilsmessa mellan oss använda de största osanningar. Att hon lyckats tränga sig in vid Chandos som sällskapsdam, visste icke Edwin Barley. Sedan hon der väl hade fått fast fot, sökte hon att få träffa honom och genskjöt honom äfven vid en promenad i parken. Medan mr Barley under förloppet af några år varit både likgiltig och okunnig om hennes förehafvanden, är det intet tvifvel om, att hon lyckats hälla reda på hvad han företagit sig både före och efter hans flyttning till grannskapet af Chandos. Under det samtal med honom, som jag till en del hade hört och som jag nu tror, var det första, meddelade hon honom sina planer: att utforska allt som stod att få veta, rörarde Georg Heneage; hon sade honom, att det var för hans skull som hon uppehöll sig vid Chandos. Mr:Barley, oförOonlig då han en gång blifvit retad, upptog