ter vid namn Lottie, som blifvit uppkallac efter Charlotte Delves. Till stor öfverraskning för alla inom hennes lilla verld fick mar snart höra att hon skulle bli hans hustru Vid underrättelsen härom tillskref henne mi Edwin Barley på sitt brusqua, föga grannJaga vis, hvad han tänkte om saken: gamls Penn var ju helt och hållet lam till kropper och till tre fjerdedelar slö till förståndet på ålderdomen. Hon skulle reda sig vida bättre utan än med honom och blott göra sig til ett åtlöje genom ett sådant giftermål. Detta oombedda råd bidrog icke till att återställa tred. Charlotte Delves blef mr Penns fru och ganska snart derefter hans enka. Hennes unga stjufdotter Lottie, om hvilken hon tycktes ha tagit en god vård, dog innan ett år hade gått om, och mrs Penn, nu åter ensam, utan tillräckligt att lefva af, — enligt sina fordringar — tog sitt parti att ånyo gå ut i verlden som sällskapdam åt ett förmöget fruntimmer. Tiden vexlar och med den våra intryck och känslor. Mrs Penn glömde nästan sitt korta äktenskap och återtog sina gamla åsigter och tycken. Hennes intresse för Edwin Barley vaknade ännu en gång och samtidigt äfven förbittringen ötver Georg Heneages missgerning. Under det hon på en resa med mrs Howard at en händelse uppehöll sig i Mardem, fick hon skäl till den förmodan att Heneage alldeles inte uppehöll sig i utlandet, men deremot fanns dold i närheten at Chandos. Hon underrättade härom skriftligen Edwin Barley, med hvilken hon icke stått i nagot meddelande alltsedan brefvet från honow, strax innan hennes giftermål. Följden hlet et.jeslut af honom att med tre eller fyr: af sina domestiker förekaffa sig en temorä. bostad i Chandos närhet. Detta lyckades honom ock öfver all väntan väl och ban bör