Aftonbladet – 12 maj 1870, sida 2

af henne såsom ett eländigt legobjon, med uppsåtlig afsigt att förolämpa. Sir Harry såg på den talande och trodde knappt på sina örons vitnesbörd. Detta oförskämda uppträdande, efter ett sådant uppförande af mrs Penn, var en handling, verkligt unique i sitt slag. AF mig erhåller ni ingen förklaring, sir; önskar ni en sådan, kan ni bedja mrs Penn derom. Jag känner endast vämjelse åt den ondska, den bedräglighet som ger sig tillkänna i hela affären och ämnar inte nedlåta mig att vidare yttra mig derom. Ni är ingen välkommen gäst i detta hus, mr Barley, och jag får anhålla att ni lemnar det. Jag kan i sanning inte förstå hur ni har djerfts komma hit. Jag fordrar förklaringen, sir, envisades mr Barley. Granna tal skola ej rädda er från att gifva mig en sådan. Han talade, som om han verkligt trodde sig ega rätt till denna förklaring. Sir Harry uppfattade ej saken så och några skarpa ord vexlades mellan de båda herrarne. Begge begingo ett misstag; sir Harry ansåg mrs Penn hafva handlat som ombud och besoldad spion åt mr Edwin Barley och denne, å sin sida, ansåg sig icke hafva gjort annat än hvad som var hans rättighet. De misstogo sig således båda om hvarandra och om sig sjelfva, och i en stund af sådan förbittring som denna, var intet sansadt erkännande att förvänta. Bedrägeri! upprepade mr Barley vid: ett ord som i häftigheten undfallit sir Harry. Polisen skall snart bemäktiga, sig en .person, saker till ett svårare brott än bedrägeri. En förbrytare som sedan många årlegat under lagens bann finns här, nära 088. Ni menar min bror, mr Barley. Ni sä