Aftonbladet – 12 maj 1870, sida 2

han innan dagen gått till ända skulle låta mr Chandos få ångra sin befallning, men de båda ordningens väktare läto icke så lätt bringa sig ur fattningen: Saken är den, sir, att fruntimret kommit att förgripa sig litet på andras tillhörigheter och vi trodde först att vi skulle häkta henne, men så besinnade sig mr Chandos och sade att efter hon inte hade lyckats komma någon egentlig skada åstad, ville han så gerna låta henne gå.n Mr Barley såg på mrs Penn för att vinna en förklaring. I stället för att gifva densamma, hviskade hon i hans öra nyheten om att Georg Heneage fanns vid Chandos. För första gången på många år darrade Edwin Barley at en mäktig sinnesrörelse. Hvad säger du? frågade han, liksom han icke genast rätt förmådde uppfatta hvad han fått höra. Hvad jag säger, bör inte vara svårt att förstå: Georg Heneage, din myndlings — och, man kan äfven säga din hustrus mördare, håller sig dold vid Chandos, sade mrs Penn med falsk patos. De mystiska förhållandena med vestra flygeln äro mig nu klara. Anna Hereford trängde sig objuden in dit i går och fick då se honom: en aftärd gestalt, förvånande lik Harry Chandos. Nå-å, hvad har du nu att anmärka mot att jag, för att uppspana honom, skaffade mig tillträde inom familjen? Det är just för att jag med nit fullföljt mina efterforskningar, som mr Chandos har drifvit bort mig så skymfiigt Mr Edwin Barley drog in läpparna så att tänderna rofdjurslikt syntes. Läsaren torde observera att hon noga aktade sig för att nämna på hvilket oredligt sätt hon fortsatt sina spaningar. Efter ett ögonblicks tystnad vände hän sig till polismännen.