Aftonbladet – 11 maj 1870, sida 2

hot. Tänk om hon skulle tända på: en .hö stack? — eller lägga förgift åt hönsen? Jag bad kokerskan om en bit kallt kött, plockade ihop några brödbitar, lade in en tåsmnla, sade att jag skulle gå till en fattig och skyndade i; skymningen bort med min korg på armen; De voro då inhysta i en stuga här uppåt skogen, men då jag kom dit, hörde jag af John att Thilda inte ännu var återkommen.: Jag lemnade honom maten och bad honom hålla sin hustru ifrån herrgården, emedan jag annars torde få lemna tjensten; han lof; vade göra hvad han kunde, men bad mig illika besinna, huru föga hon brydde sig om några varningar. Då jag på hemvägen kom springande i allen med min korg, fick jag se nr Chandos ligga på marken och ni, miss Anna, stå bredvid honom. Min förskräcelse blef då stor för att Thilda kanske bade krämt hästen, och jag sökte i min ångest eda misstanken på tattarpe. Detta är rena anningen, så visst som jag lefver. v Nå, Lizzy, säg mig nu hvad du gjorde nne i mitt rum den der aftonen? Hvilken afton, miss? 4 Då jag öfverraskade dig och du såg så örlägen ut. Du ville inbilla mig att du tod och såg efter om spöket skulle komma.n Jag gjorde så, miss, svarade hon; det ar mitt enda ärende. En af de andra flicorna hade sagt att spöket var ute och vanade i parken den qvällen, och jag tänkte tt jag skulle vilja titta på det bara en enaste gång. Den tiden hade jag inte tanke ist för någonting annat än för mina olyckga syskon och de der spökerierna. Men, ud vare lof! nu har John: fått en tjenst id ett mälteri långt härifrån och de reda g väl. Jag ville önska, att vi så visst ;kså kunde bli qvitt det der förskräckliga söket!p (Forts.)