Aftonbladet – 11 maj 1870, sida 2

Sannt nog, kära Lizzy, De gjorde detta. Och hvad skulle de t sig till, sen allt var slut, om inte att komm och be mig om hjelp? Jag bjelpte dem ocksi tills jag blef alldeles utledsen och inte kund göra något mera. För det mesta var det ho som bad; nöden skulle stå helt för dörre innan han — bror min — kunde förmå si att be mig om några öre. Hon pinade nä stan lifvet ur mig med sitt beständiga smy gande häromkring, och då jag sa henne at Jag inga mera peogar hade att ge henne tiggde hon mat af mig. Det blef allt mer: uselt för dem. Hvem är den der menniskan som jemtshänger efter Lizzy Dene? Hva är det för en karl, som hon. pratar med så ofta? började kamraterna prata sins emellan men jag ville inte säga det. Båda voro när stan i trasor och af sorg och bekymmer hade han börjat dricka. Mylady är fasligt noga med att alla hustjenarne skola vara af hederligt och godt folk; Hill, hon ärj emt påpasslig med oss, hon, och jag började frukta för att nödgas lemna min plats. Det var inte just glada dagar för mig, miss Anna. Jag tänkte så med. : En eftermiddag — just densamma då den der ledsamheten hände mr Chandos — hade Thilda åter varit här uppe och tiggt af mig. Hon lofvade, att såvida jag ej gaf henne penningar eller mat, skulle hon göra mitt herrskap någon skada; men då hade hon Iroekit en mugg öl och jag brydde mig inte om hvad hon sa, men bad henne bara gå och ville inte ge henne något. Hon gick med örnyade hotelser, och sedan hon var borta, började jag grubbla på hvad hon sagt, att won ville göra någon förargelse — och jag rar inte i stånd att få de orden att gå ur ankarne på mig, men kom i riktig darrning ör att hon möjligen ämnade verkställa sitt