Aftonbladet – 11 maj 1870, sida 2

skade hon till mig, märkte ni den grå kap pan? Jag skulle sannerligen ha trott att de varit hon, som skrämde Svarta prinsen der der aftonen, ni mins. Det torde nog vara möjligt, Lizzy. Det föll mig in att jag .nu skulle begär: en förklaring af Lizzy Dene öfver åtskilligt gom under den förflutna tiden hade synts mig nisstänkt. Numera, då mrs Penn var öfverbtevist om att vara den brottsliga, måste Lizzy utan tvifvel oskyldigt lidit mina misstankar. Jag gick in efter henne i matsalen, der hor var sysselsatt med att städa, och framstälde några frågor i ämnet. Ack, ack! sade hon och svängde med händerna, som hon plägade göra, då hon var orolig eller plågad på något vis, det var en svår tid; men nu, sen det gått om, kan jag gerna säga alltsammans. Hvad menar du, Lizzy? Ser ni, miss, jag har en bror — en så stadgad och beskedlig karl som man kan finna här i verlden, började hon och sänkte rösten till en hviskning. Och så kom han med hustru sin hit till orten för att söka arbete. — Hustrun, ja! Hon är till skam och olycka för honom, det är visst och sannt. Aldrig att hon kan ha någon ro i sin kropp! Ar det ett dansnöje på många mils afstånd — skall hon inte vara der? — hålls det vakstuga i nån gård — måntro inte hon är med? Jo, lita på det miss; och en eller annan gång kan hon väl ta för mycket till bästa, med, Gudnås så visst! Inte för att man kunde tro det när man ser henne; hon är så nätt och fin som en döcka, när det så faller henne in. Nå, hur han än bjöd till, så kunde han ej få arbete häråt, och då allt hvad man har i besparing går åt och inte något iytt kommer in, gär det inte långt om, förrän nam står med två tomma händer, miss Anna