Aftonbladet – 11 maj 1870, sida 2

Vi hunto I går endast med ett par ord omnämna den på sitt sätt ganska märkliga debatten i första kammaren angående revision af skolstadgan, hvarföre vi nu återkomma till Jen kortfattad redogörelse för det vigtigaste, som dervid förekom. För bifall till andra kammarens beslut uttalade sig icke någon ledamot inom första kammaren. Endast i fråga om den af kammarens eget tillfälliga utskott föreslagna skrifvelsen till K. M:t voro åsigterna delade. Hrr Bergstedt, Berlin, Beckman och Hazelius uttalade sig emot en sådan skrifvelse. Den förstnämnde gillade icke hvarken det af andra kammaren antagna förslaget eller det närvarande systemet, men ansåg den ifrågasatta skrifvelsen tjena till ingenting. De andra försvarade i allmänhet det närvarande systemet mot de anmärkningar utskottet framställt mot detsamma. För bifall till utskottets förslag om en skrifvelse med anhållan om revision af skolstadgan talade hrr Tornerhjelm, Arrhenius, Beckfriis, Manderström och Ehrensvärd. Statsrådet Carlson försvarade det nuvarande skolväsendet i ett längre anförande, hvars hufvudsakliga innehåll var följande: Man har i sina anmärkningar mot nu gällande skollag icke tillräckligt gjort sig reda för en högst väsentlig sak, förhållandet mellan en skollag och dess verkställande. Här gäller det icke, såsom i fråga om en civileller kriminallag, att på ett specielt fall tillämpa en allmän regel. Skollagens verkställande är en komplex af den innersta verksamhet som en menniska kan utöfva. Den rätta metoden måste användas vid läroämnenas behandling, och hvart ämne måste inom skolans olika klasser genomgå sina naturliga utvecklingsstadier. Just denna utveckling skall skollagen reglera. För att rätt kunna tillämpas, måste den derföre hafva inträngt i lärarens öfvertygelse. Om många brister visa sig i tillämpningen af det nuvarande systemet, är det icke så underligt. Man bör besinna, att elementarskolan för icke så lång tid sedan undergått en fullständig ombildning och att på samma gång hennes yttre ställning undergått en stor förändring, i det de fullständiga läroverkens antal på få år ökats från 13 till 31, lärarnes från ett par hundra till 600 och lärjungarnes från 7,000 till 13,000. Man bör detföre icke på vårt läroverk ställa gåmma anspråk som på ött sådant, som en längre tid fått i lugn utveckla sig. Förhållandena hafva under de nya formerna ännu icke hunnit sätta sig. En jäsning eger rum i de söciala förhållandenva. Hela vår tids bildning har karakteren af SA Ööfvergångsbildning. Häraf oren. Häraf de många och olikartade an. språk som ställas på skolan. Men skolan behöfver äfven lugn. Man bör icke tro, att ingen utveckling eger rum, derföre att icke den skrifna lagen förändras Utskottet har anmärkt, att språktndervisningen i skolorna är alltför långt utsträckt. Talaren visade med några exempel, att den tvärtom under de senare åren blifvit inskränkt. Språkundervisningen måste dock alltid i skolan intaga en framstående plats, emedan barnaåldern för lärandet af språk är den lämpligaste. Utskottet har sagt, att läroämnena äro allttör många. Men talaren kunde icke inse, att några af dem kunde bortfallaUndervisningen måste ju gå ut på att meddela kunskap om allt som är inom oss, utom oss och öfver oss, om menniskan, naturen och Gud. En förenkling af undervisningen. kunde nog vara Önsklig; men denna förenkling borde icke ske genom stympning, genom att börttåga något af de befintliga lärvämnena, utan genom att bringa dem till större enhet, genom att låta de mindre centrala ämnena gruppera sig kring några få hufvudämnen. En sådan förenkling vore icke stridande mot det nuvarande undervisningssystemet, utan tvärtom en utveckling enligt dess anda. Principen i nu gällande skollag, hvilken tydligt uttalas i dess 18 , är attskölans verksamhet skall gå ut på lärjungarnes bildning, icke på att meddela dem en massa af kunskaper. Detta visar sig äfven i fordringarne för maturitetsexamen. Hvad öfveransträngningen beträffar, trodde tal., att i allnänhet dermed icke var så farligt, och sökte styrka detta genom uppläsandet af inspektionsberättelser om skolungdomens helsotillstånd. Slutligen förklarade han, att om riksdagen ville hos K. M:t anhålla om en undersökning angående de bristersom kunna finnas i skolans verksamhet, skulle han anse för sin pligt att så samvetsgrannt som möjligt låta anställa en sådan undersökning. Säsom i gårdagens nummer redan blifvit nämndt, biföll kammaren med 41 röster mot 35 sitt tillfälliga utskotts förslag, att riksda-. gen måtte ingå med en skrifvelse till K. M:t. ned anhållan om revision af skolstadgan. L BVambantahbattat har nt! lldan Anda ll