Aftonbladet – 10 maj 1870, sida 2

död; den sorg man knappt skulle velat lägg: .i dagen för honom; den svarta drägt, son man skulle tvekat att bära; — allt dett: antogs nu för båda bröderna tillsamman och kunde så göras, öppet och väl befogadt Som det förefaller mig, hade dödens skugge redan fallit öfver Thomas, då han skref yttrade mr Chandos sakta. Doktor Laker upprepade med frågande uttryck i rösten: Dödens skugga? Jag menar en dödsaning. Genom hela brefvet går en åder af svårmod och han afslutar det med: Lef väl, Harry; Gud välsigne dig! Så har han aldrig förr brukat skrifva. Ni skall läsa brefvet, Laken; nu har min mor det. Lady Chandos hade ämnat komma ned till oss denna dag, sades det; men den nya sorgeposten hade gripit henne djupt, och hon ville stanna uppe hos sig till följande dag. Förmiddagen fortskred. Två främmande herrar med en min af att vara stadda i embetsärenden följde doktor Laken upp i vestra flygeln. Jag förmodade att de, såsom varande gamla bekanta med Georg Heneage, skulle intyga, att det var han, som blifvit död, ifall en dylik attest sedermera komme i fråga. För alla fönster i huset voro nu de hvita gardinerna nedfällda; i rummen herrskade en dof halfdager. Madame de Mellissid fann det synbarligen mycket ledsamt; hon kom in i eksalen och såg sig omkring med en missnöjd min; kanske retade det henne att brodren var derinne, ehuru han kommit för blott en minut sedan. Harry, började hon, jag förmodar att vär en tid har gått om, skall Chandos åter öppna sina salar för glädje och gästfrihet mot ortens öfriga godsegire; — ja, mera än någonsin förut varit händelsen?