Aftonbladet – 9 maj 1870, sida 3

frivilliga deltagare; så finnes, sådant bruk flerstädes i slutet af förra århundradet. Ar frågan om den fosterlandsvän och frisinnade militär, som först skref om detta vigtiga ämne; så får man söka ett ryktbart namn inom våra egna landamären fyllest tretio år före den tid, hvarpå major Fahnehjelm syftar. Är frågan om den, som först i skolor begagnade kroppsöfningar med krigsordning på lek men utan gevär och utan annan uniform än de lediga skjortärmarne; så kan upplysas, att han var en svensk frivillig från de franska revolutionskrigen, men för öfrigt ej militär, och att detta skedde kort före olycksåret 1808. Är frågan om den, som först i krig använde den af honom sjelf öfvade och härdade ungdomen bland äldre kamrater; så kan meddelas, att äfven han var en frivillig kort efter den nyssnämnde, men hvarken svensk eller militär, att han en tid var fågelfri, att ett pris var satt på hans hufvud af fransmännen, att slutligen hans landsmän satte honom under flera år på fästning för politiska dåd, att han för öfrigt idkade samma yrke som den nyssnämnde, och ifrade lika länge och ännu häftigare mot det efter de stora krigen rasande exercispedanteriet, hvilket han kallade benrangelordning m. m. Är frågan icke om praktik, utan om framstående skrifter angående skolungdomens förhållande till folkbeväpningen; så äro flera sådana bekanta ända sedan 1816 på tyska språket, hvarförutan en svensk skolkomitå berättas hafva afhandlat denna angelägenhet ungefär tio år senare. År frågan om hvem som skref om samma ärende etter allt detta föregående; så finner man de berömliga namn, hvilka major Fahnehjelm anför. Det är således många täflare om denna krans, hvarom framtiden skall afgöra. Om något af det anförda skulle vara orätt i hufvudsak, så begär ins. ej bättre än att upplysas om sitt misstag; emedan han är i tillfälle att derom meddela sig med en utländing, som är. sysselsatt med en historik om denna sak. Men vida vigtigare än dessa kulturhistoriska enskildheter äro åtskilliga yttranden af en annan talare vid samma tillfälle. Ins. vill dock lägga märke till blott. ett af dessa ttranden. Endast den, som i likhet med d:r Sohlman offrat en betydlig del af sina dyrbaraste krafter åt någon gren af folkbeväpningens sak, ej blott med tal och skrift eller blott såsom en passiv medlem, utan med svett och möda i ledet till ett ärligt dagsverk, för hvilket både lika och olika tänkande måste buga sig — endast för den blir det förbehållet att med full klarhet inse, att en verklig folkbeväpning är icke lätt att åvägabringa, Om man får antaga, att denna hofsamma bekännelse nu uttrycker den mening, som hyllas af hans upplystare samarbetare och efterföljare i trivillighetssaken, så är detta det första betydliga framsteget till målet — folkbeväpning; ty detta kan aldrig vinnas utan ett klart medvetande af hindren. Den öfvermodiga och skräflande tonen mot både föregångare och motståndare hos så många skrifvare och talare om folkbeväpningen, som i början af förlidne årtionde var allmän, utgjorde det tydligaste beviset, huru litet de sjelfva hade tänkt och verkat i den saken, huru litet de ville göra derför, yrkande förnämst på frivillighet, blott för att fritaga sig sjelfva. Tiden var ändtligen kommen och det långa motståndet brutet småningom. De många svaga och fruktlösa påstötningarne under 50 föregående år bevisa, att ju tungsöfdare sam. hället och allmänheten äro, desto höftigare vaknar den. Sedan nu de erfarne inom frivillighetssystemet insett och erkänt tillvaron sf flera stora svårigheter för en enkel, billig och fast ordnad folkbeväpning (ett ofta missprukadt ord), så torde dess olika tänkande vänner omsider kunna komma närmare öfverens om de skilda förfaringssättens fördear och olägenheter för målets vinnande, ätven om det skulle ytterligare kosta några nedgitvanden å ömse sidor. Några märkliga yttranden i d:r Sohlmans tal gifva redan beättigad anledning till att hoppas detta. Båda le stora åldersklassernas (skolåldern, mellanudern, bevisningsåldern) betydliga olikheter ch de olikheter, som råda mellan stad och andsbygd, mellan södra och norra landskaperna m. m. tala för nödvändigheten af att j alltför strängt hålla fast vid ett enda chema i utförandet, utan att dock uppgifva le qödvändiga öfverensstämmelserna för hela andet. j 1). Lf Medlem af Sällskapet, för skolungdomens vaper,öfningar i Stockh-)m,