— En björnjagt i lappmarken. Vid berget Nalo i Sorsele socken har en björn nyligen blifvit fälld under egendomliga omständigheter. Några Tappar, som vaktade sina renhjordar vid sidan af berget, upptäckte nemligen den 26 Mars med biträde af hundarne ett björnide, hvars invånare de påföljande dag ville angripa. Björnen hade emellertid då redan hunnit lemna sitt ide och tagit till flykten, men eftersattes, såsom man väl kan tänka sig, med all ifver af lapparne. Omständigheterna vid denna kapplöpning voro dock mycket olika: björnen, tung och ovig, sjunker vid hvarje steg till botten i den djupa snön, lap parne, outtröttliga på sina skidor, sväfva på dess yta. Ej underligt att björnen började känna gin jordiska stråt något tung och att han längtade efter en fristad. En sådan tror han sig ock hafva funnit, i det han helt gravitetiskt klifver upp i en dugtig gran, inbillande sig att ifrån denna höga ståndpunkt hafva lemnat alla jordiska bekymmer långt under sig. Dock — oki hinna fort till trädet, och träffad af deras kulor, störtar snart nalle från sin.äras höjd, visande genom sitt fall, huru vådligt det är tillochmed för en björn att försöka flyga högre än vingarna bära.