Vi skola nog snart ha Alfred här efter mig. Hans gastriska feber torde, med all säkerhet ha den artigheten att försvinna, då han finner sig vara pödsakad att taga reda på sin fru. Men, Harry, jag är likväl i grunden glad åt att jag var här, tillade hon med en verklig, djup rörelse; ty jag fick vara med honom till det sista. Jag är äfven glad öfver att han var härn, anmärkte mr Chandos; ty derigenom kunde han erhålla skötsel och öm vård, som han säkerligen annars skulle saknat. Nu, sedan den beständiga fruktan för hans upptäckande icke längre eger rum, ser jag klart huru allt hvad som bändt har ledt till det bästa.x Han var länge här denna gång? Han blef för sjuk, att åter kunna resa, Vi kunde inte påyrka något sådant, då döden synbarligen närmade sig med hastiga steg.. Kallades hans sjukdom tvinsot? Ja, men icke af det slag som vanligen angriper menniskor — en följd af bröstlidande. Om någonsin en menhiska dödt af sorg, så är det visserligen Georg. Kom han hem för att dö? Jag menar; visste han sjelf att han var döende? Nej; han var visst då redan kraftlös och aftärd som en skugga, men verkligt, farligt sjuk blef han först sedan. Vet tjenstfolket hvad som händt? frågade hon och sänkte rösten till en hviskning. Skall det blifva dem meddeladt? Nej, visst inte. Vi hoppas att kunna hålla allt tyst ända till slut. Men i alla händelser måste det ju blifva — ). Ja, ja, inföll han hastigt, då han fann henne syfta på begrafning, Laken ombe! sörjer allt detta. Hvilken herrlig morgon let ärl 4 Han böjde sig ut genom fönstret, som det ycktes, hågad att gifva samtalet en annan