;rioran om sin militäriska förpligtelse, åt-jaf ninstone under en dag hvarje sommar, Ge-len nom särskilda bestämmelser borde dessutom l su nålskjutningsöfningar inom denna landstorm ltil upprätthållas och uppmuntras. Den kraft och det stöd, som en dylik för ortförsvaretde beräknad verklig landstormsorganisation skulle I fö vifva åt nationalförsvaret, kunna ej nog högt sk appskattas. Den aktiva armens operationer at skulle derigenom på mångfaldigt sätt underlat lättas och:det skulle icke vara lätt för en lla fiende att kasta oroande och förhärjande ströfvi kårer i land här och och der på våra långs:räckta kuster; han skulle nödgaskoncentrera sina operationer på vissa hufvudpunkter och dervid lida af svårigheten att medföra tillräckliga förråder för en större styrka. T hopp att de båda andra stegen till rea-l liserande af folkbeväpningsiden icke måttej?, låta vänta på sig alltför länge, helsa vi det nu tagna med glädje, och vi hoppas att alla, på hvilka det ankommer att bringa de nya bestämmelserna till verkställighet, måtte göra , det med sådant nit och i en sådan anda, att d det dermed afsedda ändamålet uppnås. Det finnes onekligen en sida af saken, som är egnad att väcka någon betänklighet och 1 som måste uppmärksammas redan från början, om man vill utveckla saken så, att det leder till fullt gagn. Denna svaga sida ärTr det ytterliga ökande af lektionstimmar, som på visst sätt kan sägas komma att ega rum. Man finner att de militäriska öfningarne komma att upptaga 6 timmar i veckan under 8 till 10 veckor af senare delen af vårterminen och början af höstterminen, och att för sjette och sjunde klassernas elever dertill I kommer den tid, som åtgår till målskjutnings; öfningar. Det är visserligen sannt, att denna d tid till en del kommer att upptagas af kroppsliga öfningar; men det är dock lektioner, vid hvilka uppmärksamheten måste vara spänd ; och vid hvilka äfven undervisning i reglemen4 ten och instruktioner förekommer; i alla händ delser minskas derigenom den lediga tid, som d dc e f I lärjungarne haft att använda för de ännu alltjemt tryckande och stundom nedtryckande hemlexorna. Rätta tidpunkten tyckes just nu vara kommen att vidtaga en sådan skolreform, som icke, i likhet med det vid denna riksdag så mycket omordade Rundbäckska förslaget, endast innebär en ny betydelselös lappning, utan som sätter en verklig gräns för tendensen att i skolan vilja intvinga alla möjliga ämnen och att alltjemt öka det qvantam af kunskaper, som fordras, och den arbetstid, som tagesi anspråk. Det äricke nog att genom bättre lokaler och ändamålsenligare materiel undanrödja åtskilliga af de olägenheter, som menligt inverkat på ungdomens välbefinnande; man måste med allvar tänka på, att genom begränsning af lektionstimmarne och hemläsningen bereda ram för en ll follt ändamålsenlig fysisk utveckling. 1 Vi kunna ej underlåta att i detta hänseende citera ett yttrande i en redan år 1854 : utgifven broschyr Uppfostran i skolan och ll: hemmetx, hvilken hörde till de skrifter, af hvilka ett större antal exemplar voro skänkta : till och försåldes å den nyligen hålna högli skolebazaren, och hvilkens innehåll ännu il dag har full tillämplighet och förtjenar attli behjertas: Det är ännu en annan omständighet, som l1 framförallt förtjenar att bebjertas, om ej följ1 derna alltför menligt skola framträda i en l framtid. Hvilken, som det minsta lagt hand vid undervisningen, följt lärjungen i hemmet och skolan, finner med bäfvan, att man, glömsk af de gamles visa regel non multa, sed mulltum, dag från dag ökar de qvantitativa fordringarne af barnet och ynglingen. Nya vetenskaper tilläggas, och omfånget i fordringarne af de förevarande ökas; rigorösa examina ställas såsom målet för allt menskligt sträfvande, och man förbiser, att hvarje period i lifvet är sitt eget mål. Man ställer ej för gossen i skolan såsom det högsta, att vara en bra, en kunnig och förträfflig skolgosse, utan det att läsa så mycket och så träget att han blir gymnasist — och sedan, när detta mål är huvonet, student 0. 8. V., tills ute i lifvet målen blifva endast materiella. Ingen får tid att vara hvad han är, blott för jägtandet efter ett annat, och detta forcerande af de intellektuella förmögenheter: na, huru lysande det än synes till skenet, har den olycksaliga följd, att intet fält lemnas för karakterens fria utveckling, för den moraliska uaturens daning och knappt nog för den fysiskas uppehållande En rätt afmätt ansträngning af andliga och fysiska krafter härdar och stärker själ och kropp, men öfveransträngning förslöar båda. Vi äro inga vänner af sysslolösheten, men vi hata detta hopande af lexor, af läroämnen, som gör det för både lärare och lärjungar till en omöjlighet att uppehålla grundligheten, och dock är det just denna grundlighet i allt handlande, som ger karakteren sin prägel. Lättl1 är det, att, när man sjelf står på vetandets :; högsta trappsteg, glömsk af graderna som Å förde dit, diktera lagar för kommande slägten; men må man först väl beräkna, om dessa lagar skola medföra de frukter, man väntat, loch ett vetande, som skall öfve-glänsa de lgamles mindre flärdfulla, men oftast djupare kunskaper. Vi befara motsatsen och se deri grunden till den ytlighet, som hotar snart växa oss öfver hufvudet. Man har vidgat lärofältet för de uppväxande, men man har ej beräknat att, under hvarje steg framåt i kunskaper, lärjungen också bör ega rum och tid för tillämpningen af dessa kunskaper, och man har genom förutfattade teorier stört barnasinnets harmoniska utveckling. Man har velat hjelpa detta hopande af kunskapsämnen Igenom bortkastande af några såsom antiqverade och genom omflyttning af andra; men vi frukta, att man dervid, gripen af beundran för menniskosnillets djerfva upptäckter i alla riktningar, gjort för litet afseende på de kunskapsämnen, hvilka företrädesvis utALI. andan Får att mMmInna AAamM AM ocÅaoct