a Jag kände mig djupt upprörd... Sålede Han hade fullt medvetande ända till de sista. Döden kom så stilla och lugnt, fort for mr Chandos med sakta och rörd stämma Med allt skäl kunna vi säga, att han hai kommit ur stor bedröfvelse... Gud förlåte och upptage honom i sin himmell! Jag satte mig ned. Mr Chandos vidrörde de nyss anlända brefven, men med en tankspridd min och utan att egna dem någor egentlig uppmärksamhet. Då jag ansåg mig åter kunna tala med honom, nämnde jag något om samtalet mellan mrs Penn och Lizzy Dene samt den förras brådstörtade promenad, troligtvis till mr Barley. Ja, jag såg henne gå,, svarade han. Det svar på hvilket hon har väntat är polis, tillkallad för att arrestera min bror Georg. Nu må den komma — och så skall den äfven, tillade han, ty jag har sjelf skickat efter den. Efter polis! Hvarför det? Han svarade intet. Emily kom nu in — liksom brodern stilla och allvarsam. Hon tilltalade äfven mig höfligt — då döden kom: mit i huset, hålla de efterlefvande sitt lynne bättre i styr; mr Chandos ringde efter frukost, och vi stodo alla vid fönstret medan den blef ioburen. Hvar är doktor Laken? frågade Emily. Redan utgången, sade brodern; han frukosterade tidigt.n Så olyckligt att jag skulle resa hit just ou! utbrast hon efter en stunds allmän tystnad, Inga promenader i vagn få väl ske under några dagar, kan jag förmoda?s Den illa gör, han illa far, — du känner det samla ordspråket, Emily, yttrade hennes bror skämtsamt, med ett sorgset leende, Du borde oke ha rymt ifrån din man.