Aftonbladet – 7 maj 1870, sida 2

bennes lif är förfeladt. Hon gifte sig med Georg, emedan han ansågs som arftagare till baroniet — och fann sig vara hustru till en landsflyktig man, svårt misstänkt för ett mord. Har hon vetat om sin mans hemliga besök ? De kunde icke döljas helt och hållet för henne. Alltsedan den beklagansvärda tilldragelsen, har hon aldrig varit kärleksfull emot honom; de båda makarna bemöta hvarandra med kall och höflig uppmärksamhet, ingenting vidare; det vill nästan synas liksom Ethel glömt att andra band någonsin existerat emellan dem: Hon är ytterst orolig för att hans hemlighet skall förrådas; vår enda fruktan är, att hon af tanklöshet sjelf skall öra det. Derför ha vi bjudit till att förfemh hans härvaro för henne, men hon har alltid snart utforskat den och högt beklagat sig öfver mitt och min mors brist på förtroende. Du erinrar dig säkert uppta jet ed galleriet; då Je stängde igen dörr; thell ade trangt sig in i vestra flygel med bittra förebråelser, och min mor jemte Georg måste föra henne tillbaka till hennes rom. Numera går hon dagligen ditin och läser bibeln för honom. Hara allt blef förklaradt som förut syntes mig dunkelt! Och nn tror jag mig ha sagt dig allt, Anna. Nu vet du hvarför jag med detta förfärliga svärd — Georgs straff och vanheder — öfver mitt hufvud inte ansett mig böra öppet begära din hand. Nåväl, om äfven detta svärd skulle falla, hvad gjorde det för mitt älskande bjerta? Var det icke sällhet nog, och alldeles nog, att få älska honom, och om så fordrades få lida med honom? Jag tror att han läste mina tankar i mina nedslagoagögon, ty han l0g.