Aftonbladet – 6 maj 1870, sida 3

Första kammaren. Omorganisation af sjöförsvaret. 7 (Forts.) Friherre Skogman ansåg det icke särdeles mycket löna mödan att tala om det riksens ständers beslut, hvarigenom den nuvarande organisationen af sjöförsvaret blifvit godkänd; ty detta beslut hade tillkkommit genom öfverrumpling och maktspråk från regeringens sida, hvilken tvärtemot grundlagens föreskrift hade underlåtit att inhemta vederbörande myndigheters yttrande. Det hade blifvit antaget af två stånd nästan utan diskussion och sedermera gått igenom i förstärkt statsutskott. Hvad tva saken beträffar hade tal. redan förut tillräckligt uttalat sina åsigter om den nuvarande organisationen af sjöförsvaret. Han inlät sig likväl äfven nu på en kritik deraf och yrkade slutligen bifall till utskottets förslag. Statsrådet friherre Leijonhufvud ansåg skärgårdsartilleriets skiljande från flottan olämpligt, emedan kännedom om artilleriväsendet är alldeles nödvändig för flottans personal. Skärgårdsbatterier kunna endast användas till ett mindre antal. En särskild kår för dem kan derföre icke vara behöflig. Tal. trodde icke,. att den af utskottet föreslagna föreningen af sjövapnets tvenne kårer var lämplig; men om förslaget -tillen skrifvelse vunne riksdagens bifall, skulle ban anse för sin skyldighet att undersöka saken och tillsätta en ög för STÖR å dh er som han anvida ang e än ifrågasatta sammanslåendet, var en förenkling af sjöförsvarets administration. Justitiestatsministern frih. De Geer begärde ordet, icke för att yttra sig i frågan, utan blott för att protestera mot ett yttrande af hr Wallenberg, som han ansåg obefogadt. Hr Thulstrup hade i mera lugn: kunnat afsakta pensionsåldern såsom konsultativt statsråd än såsom chef för sjöförsvarsdepartementet. I brist på en lämplig fackman hade man icke trot; sig kunna finna någon, som bättre passade för platsen än han, och tal. trodde att ingen skulle kunna lägga statsrådet Thulstrup till last; att-han icke på ett samvetsgrannt sätt skött sina åligganden långt öfver den gräns, der staten tager den offentlige mannens verksamhet i anspråk. r Wallenberg vidhöll sitt yttrande. Han hyste den största aktning för statsrådet Thulstrup; men man kan vara en hedersman utan att derföre duga till sjöminister. Attman bland fackmän icke kunde finna någon lämplig person är en lam ursäkt. Antingen har den föregående administrationen icke förstått att uppfostra lämpliga subjekter eller ock åar förmågan att uppleta dugliga subjekter vara sällsynt. Grefve v. Platen ingick i en granskning af de anmärkningar, som blifvit gjorda såväl mot den