Aftonbladet – 6 maj 1870, sida 2

R ——n8ÄKDÖ —U— RU Egentligen heta vi Heneage-Chandos, men vi föredrogo, som sagdt, att alldeles utesluta namnet Heneage. Kanske kommer en tid, då vi åter kunna upptaga detsamma. Hvar har han vistats under hela denna tid? Ja, hvar! Det må du väl fråga. Irrande omkring i verlden som en olycklig, landsflyktig man och ständigt qvald af vissheten om att Edwin Barley förföljde honom för att en gång lyckas draga honom inför rätta för mordet på Philip King. Var det således han, som begick detta brott,-frågade jag sakta. Ja, på sitt sätt. Han sköt King, men ej med afsigt. Så mycket erkände han för mig blott för ett par dagar sedan. Droges han inför rätta, kan intet tvifvel uppstå om att han blefve dömd och afrättad. Tänk dig den mångåriga ångest och fruktan hvari vi alla lefvat! Nu fattar du hvarför jag och min älsta bror Thomas hafva funnit oss af hedern förpligtade att aldrig tänka på giftermål, så länge detta olycksöde hvilade öfver vårt hus. Beklagansvärde Georg! Har han alltid här hållit sig fördold? Detta hade varit nästan omöjligt, svamr Chandos leende åt min enfald. Endast en helt kort tid har han varit här, och jag kan knappt uppräkna all den list, som vi nödgats använda för att dölja förhållandet. Min mor har måst hyckla sjukdom och hålla sig instängd deruppe, för att en antaglig förklaring kande gifvas rörande födoämnen och mycket annat som måste bäras upp. Jag har sett mig tvungen att för dig, Anna, framstå i den föga afundsvärda karakteren af sömngångare; vi ha utan motsägelse tält biAO om min salig fars spökerier i granÅ n —V