Aftonbladet – 5 maj 1870, sida 3

Första kammaren. Diskussionen om bränvinslagstiftningen Frågan om försäljningsoch tillverkningsafgifternas sammanslående. Hr Rydin försvarade nu gällande bränvinsför säljningslag mot de anmärkningar, som blifvit rik tade mot densamma. Först och främst har mar sagt, att den ger anledning till underslef, i de kommunerna kringgå stadgandet om att två femte delar skola aflemnas till landsting och hushåll ningssällskap. Tal. medgaf att så sundom sker men trodde icke, att missförhållandet i detta hän seende är större än i fråga om bevillningen efte 2:dra artikeln, som äfven ofta uppgifves alltföl lågt och uttaxeras på ett ungefär. I allmänhet har förhållandet blifvit bättre sedan bolag blifvit bildade för utskänkningen i städerna. Såsom exempel härpå anförde tal. att för Upsala skatten sedandess stigit från 19,000 rdr till 24,000. Och detta hade icke sin grund i en ökad bränvinskonsumtion. Tvärtom, krogarnes antal hade nedgått från 24 till 16 och förbrukningen från 29,000 till 27,000 kannor. Man har klandrat dessa bolag derföre att de monopoliserat bränvinsförsäljningen. Men der partihandeln är fullkomligt fri, kan man egentligen icke tala om något monopol. Dessa så mycket klandrade bolags verksamhet går i allmänhet endast ut på att hämma superiet. De hafva ordnat utskänkningen så, att de personer, som förestå krogarne, icke hafva det ringaste ekonomiska intresse i att konsumtionen blifver större, och de hafva gjort allt för att på dessa ställen befordra ordning och snygghet. Man har vidare anmärkt mot den nuvarande bränvinslagstiftningen, dess partiskhet för städerna, till hvilkas förmån den beskattar landsbon för det bränvin han förbrukar. Men han behöfver ju icke, om han icke vill, förtära något bränvin på stadens utkänkninggställen. Dessutom är det staden, som har de största olägenheterna af öfverlagtade personer från landsbygden. I allmänhet om städerna, genom sin starkare omsättning och ett större tillopp af menniskor, draga till sig större inkomster, så:hafva de äfven derigenom större utgifter. De måste t. ex. bålla särskild polis. Om staden drager nytta af landsbygden, så förtjenar äfven landaby gden på staden. Detta visar sig bland annat ar det faktum, att en egendom, som ligger nära staden, alltid har större värde. Klagomål sådana som det omnämnda tjena till ingenting ann; än att underhålla en konstlad antipati mellan stad och land. Slutligen har man anmär t att medelst minuteringsoch utskänkningsafgitterna den fattige får betala gitt bränvin dyrare än den rike, Men hvad den sistnämnda afgiften beträffar, böra vi ihågkomma att Fupandet På krogarne är det mest demoraliserande. En fyllhund af det äkta slaget kan icke. gerna supa annat än på en krog. Vill man hämma superiet, så måste man framför allt fördyra krogbränvinet. Hvad åter minuteringsafgiften beträffar, kan man icke påstå att den företrädesvis drabbar den fattige. al. trodde. icke ens att i denna kammare finnas många, som köpa 15 kannor bränvin i sender. Om man vill företaga en förändring I denna del af lagstiftningen, är det at största vigt att man för sig underkunnig om resultaten af nu gällande örfattningar och de sannolika följderna af en förändring, att man till detta ändamål s: milar uppgifter från hela riket och först derefter bildar ig ett bestämdt omdöme. Det är farligt att bygga en undantagslagstiftning sådan som denna på princi en la ieke äro tillräckligt undersökta. Ta yrkade I: 1:sta och 17:de punkterna äfslogos med 71 röter mot 32, hvilka voro för bifall till br De War6s förslag, att riksdagen måtte ingå med en krifvelse till It. M:t med anhållan, att fån måtte illae, huruvida icke tillverkningsoch försäl jninge gifterna kunna sammånslås och i fall hån finner tt sådant sammanslående läm; ligt för nästa rikslag framlägga ett förslag i deana riktning. enom förkastandet ar dessa båda punkter var örslagets öde i hufvudsaken äfgjordt. De öfriga