Aftonbladet – 5 maj 1870, sida 3

säga några ord. Jag har varit anledning till en blifvande olycka, fruktar jag, och vet knappt sjelf hur jag skall ha mod att bekänna min förgeelse. Men en bekännelse måste göras och bär är ingen tid att förlora.n pitt ned och försök att lugna dig, Anna, svarade han, Jag vågar hoppas, att saken ej är af någon betydenhet. Då vi talade om den sjuke der uppe i vestra Aygeln, som jag såg före middagen, fick jag äfven veta att hans dervaro var en hemlighet, som jag noga borde akta mig för att förråda. vidarebi då h hvad borde genast ha sagt — hva jag Cnnde mod till — att jag redan hade yppat denna hemlighet. I ögonblickets förYirring, strax efter sedan jag sett honom, nämnde jag det till mrs Penn. Hvad jag häruti felade, skedde af tanklöshet, icke: med uppsåt att skada och jag är myeket bedröfvad häröfver. ; Äfven jag är ledsen öfver hvad som händt, sade han efter en kort tystnad. Mrs Penn? fortfor han, liksom tvehågsen, huruvida hon var pålitlig eller inte. Nå — kanske kunde saken blifvit förrådd till en farligare person än hon. Ack, jag har ej ännu sagt allt, inföll jag med feberaktig ifver. Jag tror inte att jag hade kunnat yppa hemligheten till en farligare än mrs Penn, mefi uå visste jag ej detta. Min tro är att hon har skrifvit till mr Edwin Barley härom. Mina händer darrade; jag kände att mina kinder brunno, Harry Chandos lade lugnt handen på min arm, Bjud till att sansa dig, Anna, så skall jag bättre förstå dig. Jag gjorde som han bad mig och förkla