I vade det framlagda förslaget. I annat fall . bemedlingsförslag, som, jemte en anhållan att mindre kostsam plam: än den af jernvägsi byggnadsstyrelsen föreslagna, så stå kam-. I TÄTne ph smot hvarandra med olika beslut, Öl 3 Andra kammaren fortsatte i går afton den SV åf. m. började behandlingen af frågan om ko 2 åt de engelska koncessionärerna af Frövi— 1. udvika-banan af regeringen, under förbejSle äll, af riksdagens bifall, beviljade förmåner ;at f kostnadsfri upplåtelse af kronans jord m. m. in lär likasom under den debatt, som egde rum fo första kammaren rörande samma ämne, härj tr öt motståndet mot förslaget ej från någotbo fseende på de obetydliga förmåner om hvilka et var fråga, utan från de betänkligheter de an hyste i afseende på det slags bekräf-Cl se ar koncessionen från riksdagens sida, ol om kunde anses ligga i ett bifall. at Denna sida af saken framhölls isynnerhet jur rycket bjert af hr Dufva, som erinrade om or e maningar till varsamhet, som lågo i den 8ö rfarenhet man haft af Köping—Hult-bolaet och senast af Gellivara-bolaget. En-nö gt hvad statsministern för utrikesärendena bl yligea frambållit i första kammaren, då det he ar fråga om att rådfråga en engelsk jurist ti red afseende å utsigterna att göra gällande fö tatens fordran hos Gellivara-bolaget, var id: ;ngland den opinion rådande, att då ettal unds regering och representation tagit en sak l m hand och åt densamma beviljat något unsi erstöd, så hade de dermed uttalat en sådan sigt om företagets vigt, att det ej kunde emnas åt sitt öde om det råkade ut förly ågra svårigheter. Också förspordes fortfa-!k ande från England beskyllningar, gående dervå, ut, att de svenska statsmakterna buret kulden för Gellivara-bolagets obestånd. Tal. fc påstod ingalunda att det skulle gå med detle Nlifvande bolaget för Frövi—Ludvika-bananp vå samma sätt som med Gellivara-bolaget,!y nen han fästade uppmärksamheten derpå,lå utt de förmåner, som det var i fråga att bevilja åt detsamma, voro så obetydliga, att leras förvägrande icke förhindrade banans byggande om det eljest vore allvar dermed, under det riksdagens bifall utan tvifvel skulle Z omförmälas i prospekter öfver företaget såsom bevis på att, enligt den engelska upp-IT fattningen, svenska staten var med om föret taget, något som, om entreprisen misslycka-C des, skulle kunna svårt skada den kredit vil. nu ånyo lyckats att med stora uppoffringar) förvärfva åt våra papper på den engelska penningmarknaden. Betänkligheter framställdes äfven ur den1 svenska jernhandteringens synpunkt af hirc Åstrand och Nordenskiöld. Den förstnämnde 1 sökte visa, att det blifvande engelska bola1 get kunde så begagna den i koncessionen med1 delade bestämmelsen rörande frakttaxan, att!s det komme att slå under sig en god del af! ö 3 j j f j de rika grvufvefält, som banan komme att! genomlöpa, samt i ofantliga qvantiteter exportera den råa malmen till England, hvilket enligt tal:s åsigt mycket väl skulle löna sig i betraktande af de uti ifrågavarande trakt befintliga malmernas rikedom. Han yrkade derför att kammaren skulle afslå förslaget, !i ör att ej genom riksdagens bifall främja ett: företag, som han ansåg olycksbringande. —: Hr Nordenskiöld ville för sin del ej nu yrkal afslag, emedan sådant kunde innefatta ett : misstroende mot regeringen, men han villel: att man i den svenska jernhandteringens intresse skulle vid bifallet fästa det vilkor, att detsamma ej finge anses utgöra hinder för anläggning af en annan bana i samma riktning, Derigenom trodde han, att man skulle lägga ett sådant band på det blifvande bolaget, att det skulle tvingas att genom banans fortsättning till Falun eller Insjön sätta malmoch skogstrakterna i samband med hvarandra och att i allmänhet hålla måttliga frakter. Men fastän tal. sålunda förklarade sig ej vilja ett beslut, som uttryckt: ett misstroende mot regeringen, så innefattade dock det ganska märkliga anförande, med hvilket han motiverade sitt yrkande, det skarpaste klander för koncessionens meddelande, som under hela debatten kom regeringen till del. Han förklarade nemligen uttryckligen, att om det gällt att bifalla komcessionen, skulle han ha röstat för afslag, emedan ingen vän af den svenska jernhandteringen kunde utan.bekymmer se den bana, som i förening med några få och korta bibanor blefve afloppskanalen för mer än hälften af hela Sveriges malmtillgångar, komma i utländska händer. För bifall till de ifrågasatta förmånerna uppträdde deremot, utom de talare som på f. m. hade ordet, äfven hrr Gumelius, Hedengren, Hierta, Posse, Ifvarsson) Medin och Jöns Pehrsson. Hufvudargumentet på denna sida var, att det nu vore öppnadt utsigt till, att man, utan något annat bidrag från statens sida än de ifrågavarande obetydliga medgifvandena, skulle erhålla en nio mils jernväg, hvars vigt för landet vore allmänt erkänd, men som man dock hittills förgäfves sträfvat att åstadkomma och för hvilken man förut alltid ifrågasatt ansenliga statsbidrag. Då regeringen fått decharge -för koncessionens meddelande, ansågs det för öfrigt olämpligt att nu genom ett afslag gifva henne ett slags misstroendevotum. Mot detta sistnämnda argument invändes af hrr Liss Olof Larsson och Dufva, att den beviljade dechargen ådagalade, att riksdagen ansett regeringen vid koncessionens beviljande ha varit i sin goda rätt; men å andra sidan vore också riksdagen i sin rätt, då den pröfskulle riksdagens pröfningsrätt vara på ett betänkligt sätt begränsad. Vid den verkstälda voteringen biföllos de begärda förmånerna med 129 röster mot 31. Prågan om norra stambanans spårvidd törekom derefter, och beslöt kammaren, efter en mycket liflig diskussion med 94 röster mot 69, att vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut, hvilket, såsom våra läsare erinra sig, gick derpå ut, att kammaren föreskrifvit att banan skall byggas smalspårig, Då första kammaren för sin del bifallit statsutskottets K. M:t måtte taga i öfvervägande lämpligheten af den föreslagna 3 fot 6 tums spårvidden, innefattade ett bestämdt beslut att banan skall byggas mefter en väsentligen och det fall föreligger säledes då, enligt vår uppfattnin af föreskriften id 65 R. Q. och at sakens beskaffenhet, det måste genom gemensam votering afgöras hvilketdera af de Ia LR BAR