Aftonbladet – 4 maj 1870, sida 2

Lemnade du brefvet? återtog mrs Penn mycket sakta. Ja, bevars, svarade den andra hastigt. Det kom en ung betjentgosse då jag ringde; jag frågade om mr Barley var hemma och han svarade, ja, alldeles ensam; Och så gaf jag honom brefvet och han gick in. Tack skall du ha, Lizzy, svarade mrs Penn mycket belåten, och här har du drickspengarna som jag lofyade dig. Stor tack; kära fru, men jag vill be att Ad slipper dem, sade Lizzy, till min och säkerligen äfven till mrs Penns öfverraskning. Jag har en god lön här och vill ogerna ta extra betalning för en liten tjenst; — sådant anser jag alltid för att vara min skyldighet. De skildes, och mrs Penn gick uppför trappan., En stor oro hade kommit öfver mig vid Lizzys ord, — kunde jag tagit ett orätt bref ur korgen? Jag skyndade fram till ljuset och betraktade det. Nej, allt värriktigt; utanskriften var till mr Edwin Barley. Hvad menade Lizzy Dene med sitt påstående att hon hade lemnat brefvet? Jag slet upp det och läste: Jag är på det allrahögsta öfverraskad! min mening hade varit, att trots ditt förbud, komma till dig för att berättiv dur den upptäckt jag gjort, men mrs Chandos har hinlrat mig durifrån. Han är här! Jag är derom lika säker, som på att jag skrifver detta. Nu är mig också allt klart rörande den mystiska, vestra flygeln, hvilken för mig har varit som en tillsluten bok. Anna Hereford sick utan tillstånd ditin just nu och såg dernne en person, hvilken hon beskrifver såsom örvånande lik Harry Chandos, ehuru förskräckligt attärd och mager. Intet tvifvel can ega rum om att det ej är han. Bäst vore således att genast taga nödiga mått och