Aftonbladet – 4 maj 1870, sida 2

duk 2 BAPIIDTT: Georg Heneage. Sedan jag blifvit ensam, satte jag mig ned att i lugn öfverlemna mig åt den känsla af outsäglig sällhet, som hans förklaring hade skänkt mig. Hvad allt syntes mig förändradt! Han var ej gift; han var rättsinnig och sann, och han älskade mig! Hickens kom in för att taga bort vin och desert och jag pratade med honom som ett barn. Alit annat var liksom bortstruket ur mitt minne, ja, ända till brefvet som jag oöppnadt ännu bar på mig. Jag vet verkligen icke när jag ens skulle erinrat mig detsamma, såvida jag icke hade fått höra mrs Penn uteiförstugan tala hbalfhögt med någon, jag visste icke hvilken. Då påminde jag, mig alltsammans. Ämnade hon smyga sig bort, som hon redan förut hade försökt? Jag gick till dörren och öppnade den helt litet. Lizzy Dene stod derate. Så snart du har kommit hem! sade mrs Penn. :Ja, tack vare Hilll mumlade Lizzy, synbart missnöjd. : Hon vill allsinte tillåta mig att gå, såvida jag inte var hemma igen kloekan sju! Då det var så sjukt i huset, kunde ingen veta om ej min hjelp yore behöflign, sade hon.