Aftonbladet – 3 maj 1870, sida 3

Vi hörde. porten öppnas af en betjent. Mr Chandos drog sin hand tillbaka och satte sig. Kanske är det doktor Laken, sade jag. Nej; han kan ej ännu ha hunnit tillbaka. I detsamma kom Hickens, mera brådskande än som rätt passade för en så värdig personlighet. Miss Emily, sir! utropade han; — ja, jag menar madame de Melissid; det der franska namnet fastnar alltid på min tunga. Emily var inne, innan Hickens talat till punkt — glad, strålande, vacker och elegant som: alltid. v Det är mycket saker, Hickens; — kappsäckar, reskoffertar och kartonger, — hjelp Pauline att få reda på allt; detta var det första hon sade: God dag, kära Harry, fortfor bon, vänd till brodern och sträckte sig fram för att kyssa honom. Detta är ett oväntadt besök, Emily, sade an och kysste henne. Du borde ha skrifrit förut, så hade jag varit dig till mötes ned vagnen vid stationen. Hur har du färlats, derifrån och hit? Ah, jag fick tåg ien besynnerlig karet — n trilla eller droska, hvad den kunde heta. Ivad jag vet är att den ej hade fjedrar; utminstone är jag nästan sönderskakad. Hur når mamma ? ; Vill ej madame de Melissio säga ett vänigt ord till mig, sade jag och räckte henne anden. Jag hade hela tiden stått och vänat att hön skulle egna mig en skymt af ppmärksamhet, men dertill tycktes hon ej ia den allraminsta lust. Jag hoppas du mår väl, Anna, svarade on kallt, men afböjde med uppenbar in tt förolämpa, att taga min erbjudna hand. Lemnade du din man vid god helsa? rågade Harry Chandos hastigt, liksom för tt öfverskyla Hennes ohöfliga sätt. ( Forts.)