Aftonbladet – 3 maj 1870, sida 3

elden; han stod fortfarande, med armen stödd mot spiselkransen. Nå, Anna, du ämnar ju inte rymma från Chandos?, — men ännu en gång måste vi tala litet om den der historien, att jag skulle vara gift med Ethel; svärligen kan mrs Penn hä berättat densamma ?s Jo, det har hon gjort; — och ännu mera lertill. Det är inte möjligt att hon förblandar mig med: min bror, upprepade han ännu en sång tankfullt. Hon vet att han är en ridlös flykting, Detta förefaller rätt besynaerligt! Kunde mrs Penn vara falsk? Jag tänkte å i djupet af mitt hjerta. Kanske hade on någon fördel af att aflägsna mig från Ohandos; det säkra var, att hön på allt vis betat för detta mål och för att skilja mig rån Harry Chandos. Är det säkert, att mrs Penn är detta hus illgifven och trogen? Jag känner just ingentiog om henne. Naurligtvis bade hon aldrig kommit hit, om vi nisstrott hennes redlighet. Min mor — Hör! Ivad är detta? En vagp hördes stanna vid porten. Mr Jhandos lyssnade och åter såg jag det der ittrycket af oro i hans ansigte. Hvarför denna. oro? hviskade jag och lärmade mig honom. År här någon anleding till fruktan? v Han lade sin hand på min arm, till ett ecken att jag skulle vara tyst, och lyssnade .onu en gång, innan han svarade: I detta olyckliga hem är alltid anledning ill fruktan... Kommer du ihåg den aftonen, inna, då polisen kom? Då trodde jag så isst att den stunden var inne, som vi så änge med bäfvan förutsett. Och nu — jag vet ite hvem som har anländt; jag väntar ingen.