Aftonbladet – 3 maj 1870, sida 3

Hvad menar pi? — att jag har talat med er om min kärlek ? fortfor han, då jag icke svarade. Jag kan i sanning inte fatta att deruti låg något vanhederligt! Min mening var att öppet och ärligt framlägga hela förhållandet för er, Anna; sedan fade det berott på er sjelf att antaga eller förkasta mitt anbud. Kallar ni då inte falskhet och löftesbrott för vanhederliga? Jo, det gör jag; men jag vet mig ej ha gjort mig skyldig till någondera. Till beggedera. På hvad sätt? och emot hvem ? Ni har varit falsk och bedräglig emot mig — ni vet sjelf, sir, att ni det varit! Hade min far lefvat, hade jag någon anhörig i verlden, som beskyddat mig — jag tror inte att ni då skulle vågat tala med mig om kärlek. Anna, om er far — om öfverste Hereford ännu lefde, skulle jag lägga hela förhållandet inför hans ögon och säga: Döm sjelf; skall eller skall inte er dotter blij råin? Och jag tror inte att han skulle funnit så stora betänkligheter dervid, som ni synes öra.n E Jag kunde icke säga ett ord till svar; jag endast såg på honom med den ytterligaste förvåning. Lugn, god och ädel stod han der och såg på mig med sina trofasta ögon, medan hvart ord han talade tycktes komma från hans innersta hjerta. Jag började ana att vi missförstodo hvaråndra: Då ni talade om det hinder, som var i vägen för ert giftermål, mr Chandos, tycktes ni endast häntyda på olyckor och vanära, som drabbat er slägt. Ni sade ej ett ord om det verkliga hindret. Något annat finns inte. Vore ej det redan nämnda, skulle jag be er bli min måka