Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 3

Fria pennstreck af En Obekant. elem I Hvilken första Maj! Man har haft en och annan första Maj, som varit mindre vacker, nägra som till och med bjudit på snöyra, men jag kan icke föreställa mig, att man SI här i landet upplefvat någon som varit till den grad otreflig, som den första Maj 1870. Det snöade icke, det är visst sannt, men så det regnade! Så Djurgården såg ut, och hvad det var horribelt på Stockholms gator! Jag vet sannerligen icke något som kan jemföras med ett sådant beteende af en Maj.Idag. Det ligger något så hänsynslöst, så föraktande allt gammalt skick och bruk uti latt börja sommaren på det viset, Men legentligen var det att förutse, och sista April träffade jag flera personer, som sade: JDet blir icke någon första Maj i år — Blir det ingen? frågade jag, något förvånad föfver ewt sådant undantag från en gammal Tregel. — Nej, svarade man, utan den kungTliga cortbgen kan man naturligtvis icke hafva fnågon första Maj. Sveriges officiella tidning meddelade -redan den 29 April på aftonen, att den färd, som kungliga familjen plägar företaga å Djurgården den 1 Maj, i år skulle inställas. Der ha vi det! Man har visserligen försökt ett par gånger att roa sig utan de kungliga, men det går icke. Man utsätter sig bara för oväder. Svenska folkets historia är deras konängars, sade redan Geijer å sin tid, och detsamma yttrade ätven andshöfding Asker under innevarande riksdag, då första hufvudtiteln som lindrigast vidrördes i andra kammaren. Folksagan har gått hand i hand med konungasagan i den långa pelargången uti historiens höghvälfda galleri, sade hr Asker också. Det hörde jag, och derför kan jag begripa, att en första Maj utan kunglighet är något orimligt. Men ondt gör det både mig och flera andra extraordinarier, som hade tänkt fira den dagen i Guds fria, vänliga natur och nu nödgades inskränka oss att intaga vår svenska Maitrank emellan fyra väggar. Om vi åtminstone hade haft en hygglig teaterpjes att tillgå på aftonen, men intet spektakel stod det på affischen. Vi tänkte visserligen en stund att gifva oss af till Söder för att göra bekantskap med Familjen Berger och De båda grefvinnorna, men icke kunde vi gå i hällregnet och en vagn stod icke att få, äfven om vi hade lofvat åkaren dubbel betalning samt att icke fråga efter taxmärket. Vill man göra en åkare sig bevågen, nämner man icke taxmärket. Han tycker aldrig om att behöfva visa det, och nödgas han dertill, söker han först en fjerdedels timme i alla fickor, innan han får fram det. Det är onekligen en egenhet hos Stockholms åkare, hvilka för öfrigt gjort ej få framsteg i civilisation. När vi icke kunde komma till den stora Södra teatern, kunde vi naturligtvis ej heller vinna befordran till den lilla sä kallade Nya teatern å Söder vid Lilla Glasbruksgatan, der en Bengalisk tiger rasade i går och der redan på söndagen Skomakarens frimåndag exponerades. Huru mycket förlorade kungl. teatern på att icke gifva någon representation i går? Det är kanske en närgången fråga, men den är åtminstone icke långsökt I min ungdom, för några få år sedan, gåfvos middagsrepresentationer på första Maj och alltid för fullt hus. Men man kan icke tänka på allt heller, då man har många jern i elden. Nu gäller det endast att göra besparingar, och det kan väl behöfvas. Det säges, att de kungl. teatrarne icke komma att undergå någon reform, utan att besparingar skola göras endast på sujetternas löner, hvilket onekligen vore det radikalaste. Skall en scenisk artist i Sverige sitta med lika stor lön som en kassör på ett grosshandelskontor? Icke öfverensstämmer det med våra förhållanden. Man bör väl göra någon skilnad på folk. Kassören kan biifva grosshandlare, stadsfullmäktig, medlem af första kammaren, kommendör af Nordstjernan. Har man någonsin sett en aktör blifva stadsfulls mäktig eller riksdagsman eller ens riddare af Nordstjerneorden? Han kan på sin höjd få wasen och en liten medalj. Hans rike är dessutom icke af denna verlden. Det är till konstens område han hörer. Han kan ju betalas med lagerkransar och blombuketter, isynnerhet som det är publiken, hvilken plägar bestå sådana belöningar. Nog vill jag minnas, det jag hört talas om en scenisk artist, hvilken, då han en gång efter en lysande triumf och många inropningar kom in mellan kulisserna oeh för kamraterne visade en storartad bukett, som man kastat till honom från salongen, utropade: Herre Gud, om det varit en knippa moröter i stället! Men det var en ovärdig son konsten, en materialist, som icke förtjenade applåder, inropningar, blommor och Iaser. Sådana äro de flesta lyckligtvis icke. Jag är säker på, att om teaterdirektionen sade så här: herrn (eller frun eller fröken) är en sod artist, men tiderna äro så svåra och cirillistan blir aldrig större; vi kunna icke sifva fast engagement, men vi åtaga oss att vetala så och så mycket för hvarje gång, som i behöfva er; det är icke mycket, det medge i, i kontanter, men så skall ni också räkna iran för något, och det kan väl hända att i någon gång såsom en lämplig gratiikation får en blombukett, möjligtvis en liten agerkrans, som direktionen alldeles incognito åter kasta in på scenen — jag är säker på, äger jag, att om man blott förstår att taga isterna på det sättet, så skola de med tjusning gå in på hvad som helst. Hvad ilja de för öfrigt göra? En lyrisk artist ch en medlem af orkestern kunna yvisserlien fara till Tyskland, Ryssland, sjelfva aris kanhända, ehuru det nog har sina svåigheter; men en dramatisk konstnär får tanna inom det land, der modersmålet talas. ens moral: Vill man bringa reda i de tearaliska finanserna och dermed göra sjelfva ivillistan en reel tjenst, så börjar man med esparingar på sujetternas löner. Saken är ke svårare än så. Vill man dessutom vara ktigt gentil, så ger man dessa sujetter en idag på första Maj, så att de kunna få oa sig litet i det gröna. ; Våra riksdagsmän hade visserligen fritt ;rsta Maj, men såväl dagen före som daen efter måste de gå och träla i kamrarnoe. 2 Fl PP If