Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 3

Innehåll: Thiers och Guizot i omröstningsfrå gan. — Kostnaderna för plebiscitets mise en scene — En medlem af provisoriska regeringen. — Der grekiska katastrofen. — Sensationen i England med anledning deraf. — Interpellationen i parlamen: tet. — Den engelska pressens yttranden derom. — Great Easterns affärer. — Det förolyckade ång: fartyget City of Boston,. — En förrymd nunna. — Säkerhetslagen och ställningen i Irland. Den verksamhet som af franska regeringen utvecklas för att locka och drifva den stora massan af nationen till urnorna, för latt der nedlägga ett ja, fortgår med en så.jdan hänsynslöshet i valet af medel, att thennes egna anhängare studsa och tveka. Hela den officiella hierarkien, understödd af centralkomitens frivilliga, arbetar med händer Joch fötter för plebiscitet, som om det gälde kejsardömets vara eller icke vara. Det motsatta partiet anstränger sig icke mindre, och på de offentliga mötena i Paris och de andra stora städerna: Marseille, Lyon m. fl. besvaras den ena ytterligheten med den andra. Vid denna våldsamma slitning rnellan partierna befinna sig den lagbundna frihetens vänner i ett svårt läge i följd af det tvetydiga sätt hvarpå sjelfva plebiscitfrågan blifvit formulerad. Rösta de ja, ge de sitt bifall till några absolutismens värsta missbruk, rösta de nej, skall man beskylla dem för att vilja blottställa frihetens redan gjorda eröfringar. Venstra centern, som bland sig räknar ett stort antal af dessa gammalliberala, som vi skulle kalla dem, har derföre ej, som venstern, kunnat förena siggom ett gemensamt beslut, atan lemnat sina medlemmar fritt att rösta som hvar och en finner rättast. Det säges nu att Thiers, som inom partiet utöfvar ett så starkt inflytande, förklarat sig ämna afhålla sig från att rösta, och hans exempel skall troligen följas af en stor del af detta genom de senaste händelserna splittrade, men ännu i landet mycket betydande parti. Den gamle Guizot deremot har, som det var att vänta, på det bestämdaste uttalat sig för ett javotum. :WVenstern är, med undantag af dess yttersta flygel, representerad af Marseillaise, fast besluten att lägga ett: Non i urnorna, och detta ord står nu: också dagligen i stora bokstäfver främst på första sidani hennes ledande tidningar. Till båda partiernas komiteer i Paris inströmma ej blott skrifvelser om moraliskt understöd, utan äfven rikliga bidrag i penningar. Bäst lottad är naturligtvis i detta fall jakomitens kassa, som har kanaler till hela den stora förmögenheten och de stora lönerna i landet. De medel hvarmed hon kan operera uppgå redan till flera millioner. Bland bidragen nämnas 1 million fr. ur kejsarens eget schatull, 200,000 af den rike inrikesministern Chevandier de Valdröme och 300,000 af de öfriga ministrarna tillsammans. I jemförelse med dessa äro de summor hvarmed den demokratiska komiten har att röra sig obetydliga. Hon behöfver ej heller så stora. Men ej heller hon saknar frikostiga understödjare. Så har t. ex. hr Cernuschi, en af de största aktieegarne i Sigele, till nejfonden skänkt 100,000 francs. Den från 1848 bekante advokaten Marie afled förliden onsdag i Paris vid några och sjuttio års ålder. Sedan 1842 tillhörande oppositionen i franska kammaren, blef han 1848 medlem af provisoriska regeringen och tillika arbetsminister. Den 2 December gick han tillbaka till advokatyrket, inom hvilket han åtnjöt stort anseende. Hans karakter var ! ren och fläckfri, och ehuru han hade en gan-. ska betydande praktik, dog han ijemförelse-: vis små vilkor. Om slutkatastrofen i det sorgliga drama : som spelats i närheten af Athen och af hvars tidigare händelser vi gifvit våra läsare dell! saknas ännu fullständigare underrättelser. Af ; ett telegram, som afsändes från Athen nat-: ten mellan den 21 och 22 April, inhemtar4 man, att röfrarne varit afskurna genom Oro; pofloden. De gjorde ett misslyckadt försök : ( 1 ) att komma öfver till ön Euboea. Då deras utmattade fångar ej voro i stånd att följa dem, blefvo de nedstuckna med dolkar, först Herbert och Lloyd och sederwera Vyner och Boyl. De två sistnämndas lik fördes land-t vägen och skulle, enligt uppgift af engelskals atrikesministern, blifvit funna i närheten afs Thebe, omkring 2 å 3 mil längre in i landet. c Den 23 jordfästades i Athen liken af Her-i bert och Lloyd, som blifvit på ett engelskt krigsskepp förda till Piraeus. Konung Georgc följde till fots processionen, i hvilken man 1 ifven såg hela den diplomatiska kåren. Äf-c ven drottningen bivistade i kyrkan sorge-c gudstjensten. I Som telegrafen redan berättat, har krigs-) ministern Soutzos med anledning af dennale händelse afgått. Man har på honom vältrat ansvaret för massackern. Det var, sägerd nan, på hans order och med hans begifvande ä som trupperna förföljde röfrarne, oaktadt han r på engelska sändebudet hr Erskines ifrigay föreställningar och på grund af fångarnesa gna upplysningar lofvat att ej vidtaga nå-Il sot sådant steg förr än de blifvit ställda på ls ri fot. Dessutom skulle det varit på hans vestämda förklaring att vägen vore säker som r atflykten till Marathon företagits. Till bansF fterträdare har Valaoritis blifvit utsedd. Vv Man är i England naturligtvis mycketP pprörd öfver denna händelse, och saken? ar kommit på tal äfven i underhuset, der? inderstatssekreteraren för utrikes ärenden! )tway officielt bekräftade den sorgliga nyeten och inlemnade skriftvexlingen, derom. På förfrågan af Monk förklarade han, ätt3 let engelska kabinettet har gjortallt hvad! om stätt i mensklig makt för att förhindra? len förfärliga tragedien. Någon svårighet NM ade ej gjorts att betala den af röfrarne FP ordrade lösesumman, och den engelska reeringen hade kraftigt uppmanat konung d xeorgs kabinett att bevilja den amnesti, som ? öfrarne gjorde till vilkor för fåvgarnes fri-X! ifvande. Tyvärr hörsammades icke denna? ppmaning, och utgången blef sådan manP unde vänta den. I en af sina depescher berättar engelska ändebudet i Athen, att konung Georg viat sig i högsta grad förtviflad öfver hänelsen, att han uppmanat premierministern aimis att taga har stor summa som helst r banken eller hvarhelstifrån för att betala isesumman. Sjelf sade han sig vilja gå . Je E ularana an 2å RA