Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 3

a — inu emellanåt förefalla, ha, ehuru de kunna vara våldsamma nog, dock blott betydelse såsom tiraljörfäktningar. Någon öppen, principiel valstrid kan med vårt indirekta valt system icke ega rum, så länge det förslag , icke kan vinna terräng, som blifvit väckt, , Jatt genom profval på valmän och genom att 4 b ne net examinera dessa, om hvem de ämna gifva sin röst till storthingsrepresentanter, törvissa sig, att valen komma att stämma någor.!lunda öfverens med de egentlige valmännens JÖönskningar. Men detta förfaringssätt har näppeligen stor utsigt att vinna bifall. Det I har stundom varit praktiseradt i några af Ismåstäderna, och särskildt minns jag, att det gick till på detta sätt, då år 1850 J. I Sverdrup första gången valdes till storthings-J man, då för staden Laurvig. Då anfördes besvär öfver, att valmännen på detta sätt hade på förhand bandit sig i sin omröstning, men störthinget godkände valet och I förklarade derigenom sjelfva metoden laglig. Men den största svårigheten att använda den i vidsträcktare omfång ligger deri, att man på högst få ställen kan förmå personer att framträda såsom storthingskandidater, emedan det efter en egendomlig norsk uppfattning just betraktas såsom ett synnerligt kriterium på duglighet och värdighet, att vederbörande sjelf anser sig alldeles ovärdig och oduglig och med händer och fötter stretar emot det honom tillämnade uppdraget. Denna besynnerliga uppfattning innebär onekligen inga höga tankar om vederbörandes sjelfkänsla, men den är nu en gång så rotfäst i våra nationella sedvanor, att det skulle vara lika svårt att få den att försvinna, som att utrota den plägsed, som i somliga delar af landet är allmän vid gästabud, nemligen att den bjudne gästen måste låta släpa sig in genom dörren med användande af fysisk styrka å värdens sida. Det är ett uttryck af samma blygsamhetskänsla, och att icke ådagalägga den, skulle på de flesta orter betraktas såsom ett formligt brott mot all anständighet och moralitet. Under all denna öfverväldigande massa af blygsamhet arbetas ocHblerkas det nu i all tysthet, och i sista ögonblicket får man kanske en representant, om hvilken ingen en vecka förut hade drömt — det skulle icke vara svårt att citera notoriska exempel bärpå — och hvars politiska åsigter äro okända för niotiondedelar af de ursprungliga valmännen, ja det är mången gång tvifvelaktigt, om han i allmänhet har sådana. Det förefaller vid första ögonkastet nästan såsom ett Guds underverk, l. att det med detta valsystem och våra nuvarande rösträttsförhållanden går så väl, som det gör, att storthinget verkligen kan sägas representera landet, och att det öfver hufvud taget i storthingssalen finns någon plats förl de starka viljorna och de varma hjertana vid sidan af de goda hufvudena och de rutinerade affärsmännep, att storthinget blir en politisk församling och icke blott en expedierande lagstiftningskomite. Förklaringen öfver, att det ändock går så pass bra, är säkerligen värmast att söka i en under dessa förhållanden mången gång nyttig konservatism, som förmår valmännen att företrädesvis återvälja äldre representanter. I dessa dagar ha de första valmansvalen till legislaturperioden 1871—73 tagit sin början, och valen skola nu fortsättas hela sommaren och eftersommaren samt först sluta på senhösten, emedan man i en del af kuststäderna sannolikt skall uppskjuta valen så länge som möjligt, på det att den betydliga del af deras befolkning, som om sommaren befinner sig till sjös, skall hinna komma hem och få deltaga 1 valen. Det törde redan nu vara möjligt att med en viss grad-af säkerhet beräkna utgången af de förestående valen. Att de icke skola komma att förstärka den konservativa sidan i storthinget, kan anses såsom visst. Sedan denna förlorat sin egentlige banerförare, Schweigaard, har hufvudstaden ingen att uppställa, som kan intaga hans plats; flere af partiets öfrige koryfeer skola begagna sin författningsenliga rättighet att undanbedja sig återval, såsom t. ex. amtmannen Aall, häradshöfdingen Kildal och landtbrukaren Hammersted; i afsende på andre torde det vara tvifvelaktigt, om de skola bli återvalde; bland dessa senare nåste nämnas storthingets månsårige presilent, kyrkoherden Harbitz. Och till att erätta dessa allvarsamma förluster har partiet inga utsigt; blott i somliga af städerna skall let kunna besätta några platser; men till dessa var det åter på högst få ställen någorlunda luglige kandidater, mest tjenstemän, hvilkas rela själsriktning och fordna sysselsättning i ulmänvhet icke sätta dem i stånd att — hura espektabla och skickliga de för öfrigt kunna vara — utöfva något dominerande inflytande det parlamentariska lifvet. Den återgång, om således måste emotses inom det egentiga konservativa partiets representation, skall sannolikt till största delen komma det parti ill godo, hvilket man brukar kalla det Jaaekska. Efter hvad man hör från alla dear af landet, utvecklar nemligen detta en tor verksamhet; det har öfverallt sina ilialer, diskuterar på förhand valer och ippställer sina egna kandidater, omkring vilka det derpå samlar sig. Genom dess insträngningar skall storthinget säkerligen komma att förlora åtskilliga goda och beoröfvade krafter, som skola ersättas med män vf tvifvelaktig duglighet; men på andra siden nåste man icke heller ötverskatta den roll, om detta parti kommer att spela i storthinjet. Redan förra gången visade det sig, vilket säkerligen nu skall framträda ännu ydligare, att Jaabek och hans anhängare i la större ärenden kände nödvändigheten af tt slota sig till det egentliga liberala partiet ller, såsom man också har kallat det: det överdrupska eller centerpartiet. Det Jaabekka partiet saknar i alltför hög grad skickighet i debatten, klarhet i afseende på sina yftemål, förmåga att beräkna förhållandena ch moderation i valet af medel, för att inm sjelfva storthinget kuona spela någon jelfständig roll, undantagandes i enstaka, nindre betydande budgetfrågor. Det kan tälla till åtskilligt krångel i valdistrikterna ch injaga skräck hos några betänksamme orgare, men i storthingssalen skall det, till ch med om det uppträder temligen mantarkt, aldrig kunna utöfva något domineande inflytande, så länge det står gent emot jlö åa SLK LILA 1 Ir nat ap das leg mm mm m mo rm VS 0 v RN bt fr I vt fr bär I KS NE VR PR RR Ås ma Ö Fn VV HH DM Fr MH