ut liksom de voro tryckta af något stort bekymmer. Af deras samtal fann jag att mr Chandos nattliga färd varit stäld till telegrafbyrån i Warsall för att skicka en uppmaning till doktor Laken att ofördröjligen komma till Chandos. Men, liksom den sistnämnde anat att han var behöflig, hade han redan föregående afton farit med sista bantåget och var framme klockan sju på morgonen. Hans besök gälde naturligtvis — ehurn ingen sade mig det — lady Chandos, och jag fruktade att hennes tillstånd åter var betydligt försämradt. De bäda herrarne samtalade, utan att fästa någon vigt vid min närvaro. Jag ville önska att ni kunde stanna, yttrade mr Chandos hastigt till läkaren. Jag önskade detsamma. Jag har redan nämnt hvart jag måste resa och anledningen dertill. I afton eller sist i morgon är jag tillbaka. Kom ihåg en sak som j ä er, mr Harry: mitt vistande här sk ågot gagn. Naturligtvis vore det lug-ver E tidigt, men han skall resa och måste först träffa er. Jag bad honom gå in i ert arbetsrum, sir. Mr Chandos steg upp och gick ut. Nu var tillfället inne för mig. Jag var ensam med doktor Laken och hoppades af honom få veta hura lady Chandos befann sig. Jag ville och måste träffa henne. k Är lady Chandos farligt sjuk, doktor Laen? Han var sysselsatt med att äta ett ägg och svarade ej genast; hans uppmärksamhet