Till den svenska allmänheten! Arbetare som vi äro och 42 till antalet, få vi härmedelst för våra svenska medbröder tillkännafira våra förhållanden och lidanden här i FinSedan vi sistl. sommar blifvit ifrån Sverige hit reqvirerade och befraktade, samt en del med och en del utan kontrakt antagit arbete å Björneborgs mekaniska verkstad, hafva verkstadens föreståndare, efter verkstaden den 18 sistl. Jan. öfvergången brand, utan att lemna oss någet bidrag till vårt uppehälle, uppehållit oss med fagra löften om dag efter dag och vecka efter vecka blifvande arbetsförtjenst. Nu hafva vi, 42 familjer, de flesta med hustrur och barn, ifrån nämnde den 18 Jan. intills nu, långt skilda från fosterland och anhöriga, fått utstå otaliga lidanden, såsom utblottade på alla resurser och tillgångar till vår och våra familjers lifsbergning. Uti ett främmande land, hvars språk vi icke kunna förstå, hafva vi för en ringa penning nödgats föryttra vår hopsparade lösegendom, så att vi för det närvarande äro urståndsatte att på något sätt kunna lifnära oss. Väl hafva vi genom telegram underrättat ståthållareembetetet i Stockholm om våra förhållanden, väl hafva vi vändt oss till härvarande svenska konsuln, men allt förgäfves och utan att erhålla något svar. Väl hatva vi emot våra principaler väckt rättegång, men som denna för det mesta drar särdeles långt ut på tiden och ovisst är när vi kunva till vår rätt bli hulpne, öfverlemna vi till våra svenska medbröders och medsystrars behjertande att i mensklighetens namn insamla och tillsända oss en ringa skärf för vår och våra familjers nödtorftiga behof. Det är hårdt, vi nödgas medgifva det, att anlita den allmänna barmhertigheten, men nöden har ingen lag och vi äro nödställda främlingar uti ett främmande land och utan arbetsförtjenst äro vi blottställda på alla möjliga resurser och prisgifna till alla förödmjukelser, hvarföre vi, förlitande oss på den öfverallt kända svenska gifmildheten; äro nödsakade vända oss till våra medbröder, anropande dem att med någon ringa skärf afhjelpa vårt elände och förhjelpa oss och våra familjer till vårt svenska fosterland. I den förhoppning att fosterlandet icke glömmer bort något af sina barn, hafva vi härmedelst sökt röra det till medlidande och utlofva att, sedan vi väl framkommit på fosterländsk jord, framgent och alltid arbeta på vårt och fosterlandets gemensamma bästa. Björneborg i Finland den 31 Mars 1870. Fyratiotvå svenska arbetare vid Björneborgs mefaniska verkstad, hvaraf de flesta med hustrur och jarn. Sannfärdigheten af ofvanberörde uppgifter intygar Charles Selin. Kommunalsekreterare.