Aftonbladet – 29 april 1870, sida 3

Tidningsöfversigt. Underrättelsen om första kammarens beslut med anledning af samtliga gotländska riksdagsmännens i andra kammaren motion om upphörande af generalguvernörskapet på Gotland synes på nämnde ö ha mottagits med blandade känslor, d. v. s. dels med ledsnad öfver resultatet, dels med harm deröfver, att en reform, som blifvit äskad af samtliga folkrepresentanterna från en provins och som af andra kammaren blifvit utan votering bifallen, blifvit af första kammaren förkastad utan diskussion. Gotlands Tidning för den 22 dennes yttrar härom: Underrättelsen, att riksdagens första kammare utan diskussion förkastade andra kammarens i anledning af hr Mankells motion fattade beslut om en skrifvelse till K. M:t med begäran att landshöfdingeoch militärbefälbafvarebefattningarne på Gotland ej längre måtte innehafvas af en och samma person, har härstädes väckt det mest vidriga intryck, och det förut rådande missnöjet öfver provinsens nuvarande olidliga styrelsesätt har derigenom stegrats till den grad, att det gifver sig tillkänna i de mest bittra uttryck. Med kännedom om första kammarens sammansättning hade man visserligen skäl att frukta det värsta, eller en sådan utgång frågan nu fått; men man hyste dock den förhoppning, att, sedan andra kammaren, eller svenska folkets ombud, enstämmigt uttalat sin förkastelsedom öfver ifrågavarande kränkning af grundlagen, första kammaren skulle draga öronen åt sig och märka hvad klockan är slagen. Fåfängt! Men Gotland har så länge varit styfmoderligt behandladt och har för många minnen och exempel deraf, för att icke fortfara i förhoppningen, att äfven nuvarande förtryck skall på laglig väg kunna afskuddas. Man har vågat påstå, att icke missnöje med suvernörskapet här är rådande, samt att öns högste styresman oriktigt benämnes generalguverör. I sanning djerft att så vilja förneka uppenbara och faktiska förhållanden. — —— — — — Beträffande åter påståendet, att icke guvernörskapet på Gotland innebär brott mot 46 grundagen, så vilja vi här återgifva ingressen till stadsandet om den sista generalguvernörsinstitutionen, nvaraf nogsamt torde visas, att det verkligen är senom ett grundlagsbrott, som Gotland styres olika Sveriges öfriga provinser. Nämnde stadgande er: TSK. M:ts nådiga Instruction för den tills vidare förordnade General-Guvernören i Skåne. — Gifven Stockholms slott den 9 Februari .1801. Som K. M:t i Nåder funnit för godt updraga, General-Löjtnanten, General-Adjutanten, Riddaren och Commendören af K. M:ts Örden samt Riddaeen af alla Kejserliga Ryska Orden, Välborne Friherre Herr Johan Christoffer Toll högsta Militärbefälet i Skåne; och vid nu varande omständigheter ansedt tjenligast och lämpligast at den civila styrelsen derstädes med den militära i en och samma hand förenas; Alltså har K. M:t i Nåder örordnat bemälte Herr General-Löjtnant att tillsridare vara Generalguvernör i Hertigdömet Skåne, och i afseende derpå följande Nådiga Instruction ör honom utfärdat: S1. General-Guvernören skall förnämligast derom ig vårda och vinlägga, att allmänna lugnet och äkerheten bibehållas och stadgas, attv — etc. etc. Häraf finner man dåvarande regeringens definiion på generalguvernör, och att sjelfva instrukionen kunde ändras när K. M:t så ansåg nödigt, tan att förändring i definitionen deraf blefve nåson följd. Hvad Stockholms-Posten nu i denna råga anfört utgör således blott bisaker. — Då mu förut anförda 46 stadgar: Ingen GeneralJuvernör inom Riket må hädanefter förordnas., A kan icke med skäl förtänkas gotlänningarne, utt de äro missnöjda med ett styrelsesätt, som täller dem utom grundlagen.